Helgen har varit riktigt bra, vädret har nog hjälpt till en del samt att avlösaren har haft Ludvig några timmar. I fredags var det helt underbart väder så på eftermiddagen tog vi ut barnen i trädgården och Ludvig fick försöka klättra på sin lilla rutschkana, det märks att det är länge sen han använde den för han var väldigt osäker och vågade inte riktigt så nu blir det att träna igen :-), han gungade och det gick hur bra som helst.
I söndags fick vi besök av barnens kusiner och deras pappa. Nora blir helt överlycklig när de kommer på besök och ser så upp till dem.
Igår var det då dags för starten på intensivträningen på Hab och det gick sådär. Vi körde o lämnade Nora på dagis och sen körde jag och Ludvig till Hab, jag tog ut rullstolen ur bilen och han fick känna på den men han sköt den bara bort från sig. Avlösaren hade fått honom att sitta i den ca 30 sekunder i söndags så...Hade sådan tur att jag mötte sjukgymnasten utanför så hon hjälpte mig in för det är inte lätt att ha en Ludvig som drar åt ett håll och en rullstol som drar åt ett annat :-) Passade då på att fråga om Ludvigs fot, hur mycket vi vågar låta honom belasta den nu, det blir bara sämre o sämre med den för varje dag som går. Hon visste inte riktigt för ortopeden sa inget om det, det enda som blev sagt var att det blir operation under våren så vi hoppas på en tid snart. Den lilla busen känner nog att det är något konstigt med foten för just nu står han mycket och balanserar med foten och sen stampar han allt vad han kan och då viker sig foten ännu mer.
När specialpedagog E och arbetsterapeut L kom för att ta med Ludvig så blev Ludvig jätteglad och luktade och kände på dem. Han blev mindre glad när de satte honom i rullen och skulle köra in i arbetsrummet. Väl där inne kände han sig bekväm igen och kunde jobba med de saker som de alltid gör där. Skillnaden igår var att E hade spelat in små meddelande på en liten sak som han fick trycka på när de skulle byta aktivitet. Han gillade det att trycka på maskinen och han flinade när han hörde rösten och det är gott betyg tycker jag.
Rösten sa efter ca 30 min att det var dags att åka rullstol ner till bollhavet och han protesterade vilt när han sattes i rullen och försökte åla sig ur den. Nere i bollhavet lekte han en stund men sen hittade han kanten och när han väl har hittat den spelar det inte någon roll hur många gånger vi försöker kasta tillbaka honom i bollarna för då är han snabbt tillbaka vid kanten igen.
Efter att de hade hjälpt mig ut i bilen med en ganska ålandes Ludvig i rullen så körde jag honom till skolan men han protesterade vilt när det var dags att ta av kläderna, det tänkte inte han göra. Här blev det helt fel, man åker aldrig till skolan när man har varit på Hab. Sa till att de fick höra av sig om det inte funkade men de sa att det löser sig säkert. Jag hann vara hemma knappt en timme innan de ringde och sa att han var så missnöjd med allt så jag körde och hämtade honom.
Rätt fantastiskt att han själv bygger upp sina strategier om hur dagarna ser ut, detta var ju helt fel mot vad han brukar göra. Visst det är drygt och jobbigt att han styr så, att vi aldrig kan ändra en rutin men samtidigt så beundrar jag honom att han har en taktik för att behålla sin kontroll för ett starkt kontrollbehov har han men vem har inte det???
Idag kommer LSS handläggaren och ska prata med oss, Ludvigs avlösartimmar går snart ut, någon gång i början av april så det är dags att ansöka om nya.
Tänkte idag när jag lämnade Nora på dagis att så mycket man blir granskad när man har ett barn med speciella behov. Myndigheter hit och dit, papper som ska fyllas i, vi som familj granskas osv. Konstigt egentligen, det borde väl räcka att lyssna på oss eller läsa läkarutlåtanden. Det måste ha fuskats rejält förr eftersom man inte har någon tillit alls längre till familjerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar