Förväntasfulle kille eller?

I torsdags åkte vi till barnkirurgen i Lund för att prata om knappen till Ludvig.
När vi kom in i huset var det som om Ludvig kände igen sig och hela han sken upp som en sol. Det var ju här hans resa började, det var här de skulle byta hans blod så han skulle bli frisk.

När vi kom upp till avdelningen så "pratade" Ludvig på som bara han kan, han skrattade och var så glad och jag undrar så vad han tänker. Är han förväntansfull, tror han att han kommer att bli lagad denna gång eller känner han en trygghet över att vara på sjukhuset?
Han var visserligen lika glad när vi sen åkte hem men funderingarna är många.

Se så glad min knasiga, goa förväntansfulle kille är. Hur många barn skiner upp när de kommer till sjukhuset? Det finns bara en av dig Ludvig, du är mitt allt!

Vi har slutat att kämpa med att få i honom alla måltiderna, vi följer hans tider, tar måltiden för lång tid så hoppar vi över en eller två. Vi trodde att vi skulle behöva vaka över honom hela natten för att vi bröt hans mönster men det blev faktiskt bara tre timmar innan han somnade första natten och när vi såg att det gick så smidigt så har vi fortsatt så. Visst han är så arg på oss för att vi bryter men det tar ett par timmar och sen somnar han. Vi ger honom sitt melatonin inför natten till sista måltiden så då vet vi att han har fått det och kanske kan komma till ro lättare.
Det vi har sett är faktiskt en gladare kille på dagtid när vi inte lägger så stort fokus på att sitta vid matbordet dessa 14-16 timmar, visst att han är arg när vi bryter hans mönster men jag tror ändå att innerst inne mår han bättre i slutänden av att vi bryter och vi ser en skillnad nu efter snart en vecka. Pratade med kuratorn igår, hon ringer varje dag för att höra hur det går och var vi är just för tillfället, hon vill ha koll var vi är :-), i varje fall, jag berättade för henne om att vi dragit in minst en måltid och då sa hon bara, ni vet vad ni gör, ha bara koll så att han inte får vätskebrist och var vi oroliga så skulle vi kontakta dietisten. Det kändes bra att höra för visst tvekar jag många gånger om jag tänker rätt.

Idag har han faktiskt fått i sig alla måltiderna och klockan är bara knappt sju än så länge. Vet inte om han själv inser att om han tar för lång tid så missar han en eller två måltider så...