Här händer det saker

Idag kom Ludvig iväg till skolan för första dagen på ett bra tag och vi tänkte då passa på att få undan allt det där som har blivit liggandes för att vi har haft fullt upp med Ludvig.
En god frukost i lugn o ro började vi med och sen dröjde det inte länge förrän telefonen ringde och det var från en avdelning i Lund som sa att de fått en tid för MR på torsdag om vi ville ha den. Jag blev lite fundersam för anledningen till att MR:n skulle göras i Lund var för att vi ev kunna genomföra den samtidigt som man satte knappen. Sköterskan var mycket förstående och skulle höra med barnkirurgen och återkomma, hon tyckte att man verkligen kunde ta hänsyn till Ludvig.
Fem minuter senare ringde telefonen igen och en annan sköterskas röst säger, ni ska vara här imorgon klockan ett och sen sätts knappen på onsdag. Puha, kan du backa bandet lite för jag pratade precis med en sköterska från en annan avdelning men det hade de ingen aning om. Spelar inte så stor roll, knappen sätts på onsdag och första sköterskan ringde tillbaka igen och sa att man inte kan göra dessa två saker samtidigt utan frågade oss om vi ville ha MR:n kvar på torsdagen när vi ändå var i Lund. Oj, vilket beslut att ta sådär och jag sa att jag måste försöka få tag på läkaren och höra vad han säger, är Ludvig redo för narkos två dagar på rad?? Denna underbara sköterska tog det på sig, att söka Ludvigs läkare och höra vad han tyckte.
Hon ringde tillbaka i eftermiddags och sa att de hade pratats vid, att han inte tyckte att Ludvig skulle sövas två dagar på rad så nu skjuter vi upp MR:n en månad eller två.

Det jobbiga i det hela är att den ena som ska jobba som assistent är på semester och den andra (morfar) ligger hemma i influensa. Mormor ska operera bort en knöl under ögat på onsdag, farmor jobbar på hemmet där det går kräksjuka så helt plötsligt blev det lite mer krux att få ihop det hela. Nu har jag löst det med dagis, vi behöver inte sätta några tider, de vet att vi kommer när vi kan och imorgon får Nora följa med sin kompis och hennes morfar hem och sen kör han dem till dansen och kör sen hem Nora. På onsdag vet jag inte ännu riktigt hur vi gör men det löser sig alltid på något sätt.

Nu kör vi, om några månader så kommer detta att bli så bra. Vi förväntar oss några jobbiga månader med Ludvig och hans nya kompis knappen men sen så...sen kan vi kanske oxå ha ett någorlunda liv utanför hemmet. Det kommer att bli såå bra.

Glömde ju skriva att det hade gått bra i skolan, Ludvig hade suttit en stund och arbetat (vilket är ett bra tag sen han ville), han hade målat med vattenfärg, ett streck hade han gjort helt själv, min underbare lille kille.