Senaste tiden har det mest varit negativt här i bloggen och det är ganska tråkigt tycker jag själv :-)
Imorse fick vi väcka Ludvig igen, han somnade riktigt sent igår och var grymt trött imorse. Som vanligt ville han inte upp och morgontvång/ritualer/rutiner tar som vanligt 1,5-2 timmar men avtrubbade som vi är märker vi knappt detta längre.
När det var dags att åka till skolan så sa jag bara till Ludvig att nu är det dags att åka till skolan, taxin kommer snart och då fick jag hjälpa honom upp från golvet och vi gick fram till där vi tar på ytterkläderna och han satte sig ner. Inga problem att ta på kläderna, inga protester att sätta sig i rullstolen och när han sen skulle in i taxin så gjorde han försök till att ta sig in själv, hur underbart tror ni det kändes i mammahjärtat att han ville åka iväg.
Nu ska jag börja plocka fram lite gamla kunskaper för inom det närmsta ska jag börja jobba på mitt ordinarie arbete igen. Det är med blandade känslor men jag tror jag behöver ett avbrott hemifrån, har varit hemma i snart fyra år. Behöver nog få tänka på något annat några timmar om dagen. Min tanke är att jobba 50 % där och 50 % med Ludvig, sen får vi se hur det går.
Önskar er alla en riktigt bra dag!
Skönt att det emellanåt lugnar ner sig med Ludvig. Jag tror också att du behöver komma hemifrån och få något annat att tänka på en stund på dagen. Kanske också behövligt att Ludvig får vara ifrån dig och kanske börjar sakna dig när du inte finns hos honom hela tiden. Bara en liten fundering, tänker mycket på er fast jag bara känner er genom bloggen.
SvaraRaderaSolveig