Idag blev jag riktigt rädd

Idag hade vi tid på barnkliniken för att kolla Ludvigs öron, vi misstänkte att han hade vaxproppar. Jag och Nora släppte av Ludvig och Kristian på barnkliniken kl 10 och sen körde vi för att handla frukt och grönsaker. När vi var klara så ringde vi hör att höra hur långt de hade kommit men de väntade fortfarande på läkaren som skulle avgöra om det behövdes spolas eller inte. Då passade vi på att gå in i ett varuhus till och rätt som det var så blev det helt mörkt, strömmen gick. Min första tanke var, hjälp vad ska hända nu, är det något terrordåd eller är det bara ett vanligt strömavbrott. Nora hoppade till och frågade om det kom några spöken och vad som hände, hon tyckte det kändes konstigt i magen.

Jag har aldrig varit så lättskrämd men allt känns så nära oss med tanke på vad som hände Norge i fredags. Vad är det för värld vi lever i, vill vi verkligen ha det så här. Är det meningen att man ska behöva se sig om hela tiden och undra vad som ska ske härnäst. Så här vill inte jag att mina barn ska växa upp, detta är sånt vi bara har läst i tidningarna enda fram tills för ett par år sen. Var är vi på väg egentligen???

Vi valde att lämna sakerna vi hade samlat ihop och så gick vi ut till bilen och när vi precis hade börjat köra så ringde killarna och sa att de var färdiga så vi hämtade upp dem och körde hem till mormor&morfar för att fika. Vi hade tur idag på barnkliniken, det var Ludvigs neurolog som jobbade på avdelningen idag och han bedömde att där var fri passage i hans öron så de behövdes inte spolas, vi ska försöka med lite revaxör när han har somnat.

Semestern

Nu är vi hemma igen efter en vecka på språng. Första dagarna var fruktansvärda men det förstod ni på de tidigare inläggen.

Förra måndagen packade vi in oss i bilen och körde mot Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Vi stannade och åt på Mcdonalds och Ludvig åt utan minsta protest och det såg vi som ett gott tecken men när det sen var dags för toalett besök så ville han inte alls. Väl uppe i Vimmerbyn så köpte vi biljetter och Ludvig skulle få sin tablett men han vägrade ta den och sa bara att han skulle på toaletten och när vi kom in där så sa han bara att han skulle kissa hemma.
Det slutade med att vi gick in på Astrid Lindgrens värld och fortsatte att kämpa med att få i honom tabletten men han vägrade. Det kom en grym regnskur precis när vi kom in så det var tur att vi hade investerat i regnkläder :-)
Jag och Nora gick och tittade på Pippi och Ludvig och Kristian fortsatte sin kamp med toalettbesök och tablett. Det hela slutade med att Ludvig och Kristian gick ut till bilen och jag och Nora gick vidare inne på ALV ett tag. Innan de gick ut så hade vi hunnit ringa barnkliniken för att höra var närmsta barnklinik låg om i fall att vi skulle behöva åka in med honom om han inte kissade eller tog sin tablett. Jag och Nora  hann med att se Emil till Noras stora förtjusning. Kristian fick Ludvig till att gå på toaletten till slut och även att få i honom sin tablett men tyvärr inget mellanmål men vi var glada för det lilla.
Vid 17,30 satte vi oss i bilen och åkte till hotellet. Vi hade lyxat till det för Ludvigs skull, vi hade ett enormt stort rum med bäddsoffa, pentry, sängar och matbord, allt för att det skulle finnas utrymme för Ludvig. Vi gick ner till restaurangen för att äta men Ludvig visade klart och tydligt att han inte tänkte sätta sig ner så det var bara till att beställa upp mat på rummet.
Han somnade ganska sent och det enda han muttrade om var att åka hem.


Pentryt på hotellrummet



Bäddsoffa och sängar



Dagen efter så åt vi frukost, Ludvig fick i sig en halv macka men han tog sina tabletter och det är det viktigaste. Därefter körde vi åter till ALV för att fortsätta i sagornas värld. Det var underbart väder, solen sken och det var varmt till skillnad från dagen innan. Ludvig vägrade sitta i skrindan, han ville inte göra någonting mer än att gå. Den enda gång vi fick ett leende var en kort stund när han var uppe på Nils Karlsson Pysslings stol. Nora var överlycklig över att bli fotograferad med Ronja Rövardotter och hon blev glad över att vi hann med Emil en gång till. Vi åt pannkaksbuffé men även här tvärvägrade Ludvig, han satt mest bara och var allmänt dryg. Strax efter lunch kom det in ett nytt oväder så då packade vi ihop oss och gick ut till Kristian och Ludvig som redan satt i bilen eftersom Ludvig hade flippat ut totalt igen.


<>

Pippi Långstrump



På Nils Karlsson Pysslings stol



Nora hos stora idolen, Lotta på bråkmakargatan, tyvärr var hon inte hemma när vi kom

 

Nora tillsammans med Ronja

 Vi körde vidare till Öland för att möta upp mormor&morfar och farmor&farfar. I Kalmar stannade vi så att barnen fick lite mat på McDonalds, tänkte att Ludvig måste vara vrålhungrig eftersom han knappt ätit något på hela dagen. Han tog sin tablett utan protest och han åt lite där och sen körde vi vidare.
Vi hade hyrt ett stort hus som vi alla delade, husbonden som hade huset är blind vilket innebar att hela bottenvåningen var handikappsanpassad och det passade oss perfekt.
Ludvig fortsatte att vara dryg och bara skrek om att åka hem. Som jag skrev innan så ringde jag vår avlösare, Ludvigs tidigare psykolog för att få råd om hur vi skulle bemöta Ludvig. Hon tyckte att vi skulle försöka ett par dagar till för att se om det ändrade sig. Hon trodde det kunde bero på anpassning, att han inte kände till och hunnit med att känna att det var semester, att han kanske inte litar på oss, han kanske trodde att vi skulle åka in på sjukan igen.
Det blev bättre på dag tre, då kunde vi gå på ett mysigt fik och Ludvig åt lasagne där. Han var inte lika dryg och skrek så mycket, han var fortfarande rastlös så den mesta tiden har vi fått gå runt med honom. Vi som tog med hela hans playmobilsjukhus för att han skulle känna igen de leksaker som han leker med här hemma.

I lördags åkte vi till stranden och då fick han känna på sanden och världens leende kom från honom. I söndags åkte vi till den camping där vi bodde för tre år sen, Nora lekte på lekplatsen och Ludvig surade mest men han var ganska tålmodig ändå och sen gick vi och åt på restaurangen och där åt han utan problem så...det blev ganska bra till slut.

Vi har nog haft bättre väder än det har varit här hemma men vi hade gärna sett lite mer sol för att kunna vara på stranden och leka med alla vattenleksaker.

Det tog ca tre dagar för Ludvig att inse att vi faktiskt var på semester och att vi inte skulle lura honom.

Fika på ett mysigt fik i Borgholm

Försök till att kasta frisbee

På gården där vi bodde

En liten groda, Nora vågade inte pussa den

Ludvig på promenad med mormor&morfar

Nora hoppar på torget i Borgholm

Nora har haft det bra, först att få se alla sina favoriter på ALV och sen få full uppmärksamhet från både mormor&morfar och farmor&farfar och sen i torsdags kom även morbror Patrik till oss så...semestern började verkligen illa men slutade ganska okej.

Nu håller vi oss hemma resten av semestern, kanske bara några dagsutflykter och fortsätter att träna Ludvig på att ta sina tabletter borta utan att det betyder att han ska till sjukan.

Mitt i allt elände...

Mitt i allt elände med bomber o massaker i vårt grannland så fick vi uppleva sann glädje från Ludvig. Igår trotsade vi vädret, det var ganska mulet o kallt men vi åkte till stranden för att se reaktionen från Ludvig. Att se glädjen hos honom när han böjde sig ner o kände på sanden, den var underbar. Hela han började hoppa o skutta och leendet ville inte försvinna. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge men den stund vi var där njöt han av att gå i sanden.

Det känns som om nån sticker en kniv i hjärtat

Ludvig har inte visat många tecken på sorg eller att han har varit ledsen sen vi fick diagnosen. Han har mest visat ilska o frustration, bara ett fåtal gånger som han har gråtit av ledsamhet. Idag satt vi alla o åt kvällsmat o Ludvig pratade o skrattade o sa avlösarens namn o sen rätt som det är så ser vi hur underläppen börjar darra o han ser så ledsen ut. Då kommer de hårda orden, meningen som gör så ont i hjärtat, jag vill se, jag vill se på nått.

Tänk om vi bara kunde hjälpa på nått sätt, att inte det blev så många olika skador på honom. Samtidigt som det kändes skönt att han kunde sätta ord på det som gjorde honom ledsen så gör det så ont på oss andra.

Tack alla för er omtanke

Ni är fantastiska som peppar oss när det är som tyngst.

Det börjar gå bättre här, Ludvig börjar acceptera att man kan vara borta. Ringde till psykologen i tisdags kväll för att rådgöra hur vi skulle göra och om Ludvig kan ta skada av hans beteende. Hon tyckte vi skulle avvakta ett par dagar för att se hur det gick, kanske det är så att han behöver några dagar för att verkligen våga lita på oss, att vi inte lurar honom, att han ska till sjukhus eller nått annat obehagligt.

Det verkar funka, han äter (inte så mycket som vanligt men), han tar sina tabletter, han kan sitta still en liten stund. Han är fortfarande rastlös så vi måste gå med honom mesta tiden eller så får vi köra bil.

Häromdagen hade han gått så otroligt mycket och när han sen satte sig ner så var hans ben väldigt spastiska, de hoppade hela tiden trots att vi försökte hålla ner dem. Har fått en tid till neurologen i augusti så vi får mig höra då vad vi ska göra när detta händer.

Han är ju grymt envis, han vägrar sitta i sin rullstol även om hans ben verkligen hade behövt det ibland.

Undrar så var han har envisheten från :-)

Ha en skön helg!

Undrar så vad som rör sig i Ludvigs huvud

Vi som aldrig har haft problem med Ludvig när vi har varit borta, nu är det tvärtom. Det är inget som funkar, han måste bara vara hemma. Idag har vi testat igen o det var bara katastrof. Han ville absolut inte ta sin tablett, han tänkte inte kissa nån annanstans än hemma. Dagen började bra i varje fall, han åt lunch på McDonalds men det är det enda som har varit bra. Nu ligger barnen i sina sängar o jag o Kristian är helt slut efter en av de värsta dagarna på länge. Tålamodet är verkligen slut o jag undrar så hur semestern ska bli.

Kommer det att sluta med att vi aldrig kan åka någonstans med Ludvig, ska Nora bli lidande för detta? Ska vi behöva dela på familjen för att Nora ska få semester eller ska vi stå ut med Ludvigs tvång när vi är iväg? Jag fasar verkligen för semestern, är det värt det, att låta han må så dåligt???

Idag fick jag ringa Barnkliniken för att höra hur länge han klarade sig utan sitt kortison. Vi fick det i honom två timmar försent.

Vi fortsätter träna o har ni tips på hur man tränar upp tålamod så var snälla o dela med er.

Detta är första gången jag skriver ett inlägg från min telefon så ser det konstigt ut så vet ni varför :-)

Allt förberett

Nu är vi snart klara med alla förberedelser inför semestern. Vi har varit och investerat i en takbox, monterad o klar sitter den så fint på bilen nu. Regnkläder och gummistövlar är inköpta till hela familjen. Resväskor är framtagna och ligger på vädring, husvakterna är redo. Vi har pratat om semester med Ludvig varje dag, han har fått känna på resväskorna och vid varje tillfälle som vi tror att han lyssnar har vi sagt något om vart vi ska. Vissa gånger kommer det ett leende men idag kom det värsta, han fick känna på resväskan och vi sa att nu ska vi snart åka på semester och då vrålar han bara fram ett neeej.

Vi har haft det ganska drygt de senaste dagarna, samtidigt som han har varit ganska tillfreds med att bara vara hemma så har han protesterat vilt vid varje måltid, han vill inte ta sin medicin, han vill inte dricka, det vill säga han motsätter sig allt. Hans tvång med att inte vilja svälja blir värre o värre, varje gång han ska sätta sig och äta då börjar det såklart klia, när han ska gå i trappan kliar det och glasögonen måste rättas till så...som sagt det är en dryg period igen.

Att förbereda för en semester med ett barn med speciella behov kräver lite extra av oss som föräldrar, det gäller att tänka på allt. Det mesta måste ju se likadant ut så det gäller att vi inte glömmer packa ner allt det som gör att Ludvig känner sig trygg. Han får med sig sina muggar, han får sin egen stol med sig, toalettpallen, sina gafflar osv.

Våra förhoppningar om semestern är väl ganska stora men jag kan ärligt säga att lite ont i magen har jag allt för hur det ska gå. Vi går in med den positiva sidan men måste ändå vara beredda på att det kan bli katastrof.

Skriver inte ut när vi åker för vi vill ju inte locka tjuvarna :-)

Ha en skön vecka!

Mamma kan jag inte få en liten elefant

Nora satt och tittade på tv och då var det ett program om djur och rätt som det är så säger hon, mamma kan jag inte få ha en liten elefant här hemma. Jag svarar som alltid, men det kan du väl ändå inte och till svar får jag, jo för de har inga pälsar...ja jo det stämmer ju men en elefant...de är ju så stora. Nä men jag vill bara ha en sån pytteliten elefant :-)

Kärt återseende

Idag fick Ludvig finbesök, idag kom Malin på besök. Ludvigs bästa kompis från Äpplets förskola. Malin och Karin kom vid 10 och då hade vi nästan precis blivit klara med morgonrutinerna eftersom Ludvig är svårstartad på morgnarna och han måste tjafsa om allting och då tar det sin lilla tid.

Det var riktigt kul att se Ludvigs reaktion på Malin, Kristian sa att när han upptäckte henne så blev han nästan lite generad. Vi fikade och sen var Ludvig och lekte på bottenplan men sen ville han upp till tjejerna. Det är ett stort steg, att vilja gå upp efter att han har kommit ner efter alla morgonrutiner. Oftast när han har kommit upp och borstat tänderna och fått ögondroppar så leker han fram till lunch (om vi inte ska iväg på något) och då går vi ner. När han sen väl har kommit ner så vill han sällan gå upp och leka igen förrän efter kvällsmaten så...gott betyg att han ville upp till dem <3
Tyvärr så glömde jag ta fram kameran och jag tror inte att jag hade hunnit fotografera dessa snabba stunder som han glimmade till.
När de skulle gå så hjälpte vi Ludvig att ge Malin en kram och då fick han tag i hennes hand och han kände på den och höll den kvar en stund. Det är inte alla han vill ta i handen, det händer ofta att han bara drar den åt sig.

Fick ett mejl av Karin nu ikväll och då skrev hon om att Malin ofta vill prata om Ludvig och hans sjukdom när de har träffats och idag sa hon något som värmde hela mitt hjärta, om bara en kunde bli frisk önskar jag att det var Ludvig.

Dålig på att uppdatera

Dagarna bara rinner förbi och jag inser att jag blir sämre o sämre på att uppdatera bloggen och när jag väl satte mig ner för att skriva igår då gick det inte att komma in och skriva.
Här kommer i varje fall en uppdatering :-)

I fredags kom avlösaren och tog med Ludvig till Folkets Park, tyvärr så var karusellerna stängda och för övrigt så var han mest negativ till det mesta de skulle göra. De testade även att gå till McDonalds för att äta men då satte han sig bara på tvären o sa, äta hemma. Det var bara till att ta maten med sig hem och där åt han med glädje.

I lördags fixade vi till lite saker här på förmiddagen och sen åkte vi till köpcentrat för att fixa till Ludvigs glasögon och då hade vi lovat barnen glass. Vi köpte glass och till vår förvåning så åt Ludvig den, i varje fall tre skedar och sen började han säga att han skulle äta mat. Vad gör man då??? Det var bara att packa ihop sig och gå bort till McDonalds så han fick sin mat och vad tror ni??? Jodå, han åt upp alltihop.
På kvällen kom mormor&morfar och morbror hit och grillade och njöt av det fina vädret.

I söndags var det dags för kalas för Noras del, hennes bästis från dagis fyllde år. Nora var helt uppspelt hela förmiddagen innan hon kom iväg. Hon var superglad även när vi gick hem, så nöjd med kalaset.

Igår kom en väninna från jobb och fikade och hämtade sina tupperwaresaker som hon hade beställt. Vi passade på att gå en runda i byn. Det är så skönt att vara ute och gå och det är så skönt att prata med någon om annat än bara Ludvig. Tack snälla söta för ditt besök. Sen var vi iväg och kollade på en takbox. inser att även om vi har en stor bil så får man aldrig för mycket plats och med tanke på att vi ev kommer att ta med både rullstol och rollator på semestern så hade det varit bra med lite extra utrymme.

Idag var Nora hos tandläkaren på morgonen och sen efter lunch så har hon haft bästisen Frida på besök här hemma. De badade, busade, lekte, åt mellanmål, busade, badade, lekte, åt glass och bara hade det så underbart skönt och roligt tillsammans. Medan de lekte så var Ludvig och Kristian på ögonkliniken och kollade Ludvigs ögon. De droppade hans ögon för att se om det var några förändringar men tyvärr så säger de att de inte kan göra mer än så här. Det var vi fullt medvetna om och vi förvånades över att de kallade honom. Han reagerade i varje fall på ljuset när de lyste med ficklampan i hans ögon när de var droppade.
Medan dropparna verkade så gick de ut för att se om Kristian kunde få Ludvig till att äta en glass men se det ville han inte. Det räckte att Kristian frågade om de skulle köpa en glass, han fick ett snabbt, nää.

Eftersom jag är så dålig på att uppdatera här så, har ni några önskemål om vad jag ska skriva om eller om ni har frågor så skriv gärna en rad till mig.
Kanske det ändras när vädret ändras, just nu har jag fullt upp med att ta vara på solljuset :-)

Ha en skön vecka!

Besök av sjukgymnast och arbetsterapeut

Idag kom arbetsterapeut och sjukgymnast hem på besök. De skulle göra ett första besök för att kunna hjälpa till och planera bostadsplanering. De kom så lägligt medan han satt och åt mellanmål så då passade de på att kolla hur han sitter på stolen. Han kasar och faller åt vänster när han sitter på sin stol och sen hänger benen och dinglar och då tappar han lätt koncentrationen och balansen. Så till hösten (låter så långt dit men det är efter semestrarna) ska vi prova ut en stol till honom med fotstöd och ett ev stöd för kroppen så att han kan sitta helt upprätt.

De kollade grinden och resten av trappan på ovanvåningen och de tog mått som sen ska lämnas vidare till stadsbyggnadskontoret. Gick igenom huset om hur vi ska kunna underlätta för Ludvig och vi tog in hans rollator så att han fick gå med den här inne och sjukgymnasten var grymt imponerad över vilka framsteg han har gjort med den trots att vi inte har tränat med honom. Det som hindrar honom väldigt mycket det är hans syn, han behöver större plats att röra sig på och att kunna styra om rollatorn. Tyvärr så är här inte så mycket plats men han var grym idag. Han behöver hjälp att vända när han kommer till dörrarna och till borden men på raksträckorna var han jätteduktig och han sträckte på sig och lyckades även dra rollatorn mot sig så...stora framsteg.
Kanske måste vi göra lite andra små anpassningar för att försöka göra Ludvig så självgående som det går, att han får en chans att röra sig själv utan att vi springer bakom honom hela tiden, att han kanske kan få fem minuter själv.
Ni skulle ha sett hans glädje över att klara av att gå själv med rollatorn, det var många turer här på bottenvåningen, fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan uterum och ytterdörr.

Nu ska vi försöka ta ut honom med den oxå, det enda som är svårt är att han inte går rakt fram utan vinglar så det gäller att vara med och styra den men vi måste ju försöka.

Det är nått som vi inte kan ta på, vad är det vi missar???

Ludvig har ett väldigt konstigt beteende nu, han velar när det gäller frukosten, han spottar ut mat, han vill inte ta sina tabletter, han är rastlös, han vill inte göra någonting, han säger ont, han har svårt att svälja men framförallt så har han ännu svårare att göra sig förstådd om vad det är som stör.

Det kommer klara ord som vi helt klart hör men så fort vi inte förstår honom så muttrar han eller gnäller. Vi bråkar nästan varje morgon för att han inte tar sina tabletter och om han skulle ta dem utan att han tänker på det så kommer han inte igång med sin frukost.
Idag träffade vi specialpedagogen på Hab för sista gången innan hennes semester idag, psykologen var oxå med för hon ska göra en psykologutvärdering till hösten som behövs inför särskolan. Det gick hyffsat där, han fastnade i sin värld lite i mellan men helt okej var det. Han var grymt aktiv i bollhavet och simmade och busade mer än vad han brukar men tyvärr var han även där väldigt rastlös så det blev en kort stund bara.

Igår klagade Ludvig ganska mycket och sa ont, ont och tog på sin mage så jag ringde barnkliniken och frågade om de hade möjlighet att kolla honom. Vi fick en tid tills idag så vi gick dit efter Hab träffen och en läkare klämde på hans mage och sa att vi skulle öka upp hans laxermedel (han får en påse varje dag så nu ska han få två för att minska förstoppning) och sen tog de ett halsprov för att utesluta något där. Ingenting visade det så fortfarande står vi frågande varför han har så svårt att svälja.

Vi undrar så vad det är vi missar, vad är det som gör att han är så missnöjd och inte vill göra något? Visst har han glada perioder under dagen och främst är de när han ska sova.
Kan det vara saknaden av att inte vara på skolan, kan det vara ångest över allt som han har varit med om och att det är på väg ikapp honom (han pratar ganska mycket om gamla saker), sorgen över allt han har förlorat (syn, balans, tal)???
Jag vill så gärna förstå honom, jag vill så gärna kunna hjälpa honom och framförallt så önskar jag mig mer tålamod just nu men det tryter. Att ständigt gå i malande, gnällande och missnöje då tryter det mesta.

Tränar o tränar det sociala men tyvärr utan resultat

I onsdags tog avlösaren med Ludvig till Ikea för att försöka fika där, han fick en glass men den ville han absolut inte ha så den försökte han kasta bort. Hem fick jag en galen Ludvig, han skrek, kastade sig, kastade glasögon, slängde keps, dunkade huvudet i golvet osv.
Det var lunchtid och jag försökte få honom till att äta men han satte sig tvärtemot. Jag funderade o funderade på vad som kunde ha hänt, vad han hade blivit erbjuden för att försöka förstå vad som pågick i hans huvud. Jag ringde avlösaren för att höra med henne om vad som hänt, vad som hade blivit sagt och erbjudet. Jag vet att när vi själv är på Ikea så fikar vi alltid uppe i fiket och då äter han en chokladboll och dricker äppeljuice men i onsdags hade de köpt glass där nere (har han ätit en gång när vi var där men) så kanske det var det som inte stämde för hans del.
I varje fall, han åt inte sin lunch och jag tog bort honom från bordet och efter en stund fick han komma tillbaka igen men det var mest skrik o bråk. Till slut erbjöd jag honom en chokladboll och den tog han och sen gick vi på toaletten och eftersom han inte ville ha sin mat tänkte jag att då får jag väl köra tillbaka till Ikea för att han ska få sina köttbullar där men så när han var på toa så sa han, äta mat så jag gav honom en sista chans med maten och då tog han den.
Det är så svårt med Ludvig eftersom samtidigt som vi hela tiden måste ligga steget före honom så måste vi tänka flera steg tillbaka för att förstå vad som händer. Tyvärr så händer det ofta att vi inte förstår om där inte kommer ett ord som vi kan förknippa med något som vi har erbjudit eller som har hänt. Det kräver mycket energi och tyvärr så sinar den mer o mer. Det fylls inte på i samma tempo som den förbrukas.

Igår så sov Ludvig länge, han somnade sent i fredags. Eftersom frukosten blev lite senare så bestämde vi oss för att göra ett nytt försök med Ikea, en lite senare lunch där. Det var mer än vi som hade tänkt den tanken. Det var kaos i restaurangen och det var svårt att hitta ett bord men till slut gjorde vi det. Jag och Nora gick och köpte mat och när vi kom tillbaka till bordet så tänkte Ludvig inte äta. Jag försökte med att ta av tröjan och kepsen och så fick han sitta så medan vi åt, själv vägrade han ta något. Till slut fick han på sig sina kläder igen och då tog han chokladbollen och sen sa han, äta mat men samtidigt så reste han sig så det betydde att han tänkte gå. När vi kom hem var det nästan dags för mellanmål (passade på att uträtta lite ärenden på vägen hem) och då åt han. Han var ganska grinig och sur resten av eftermiddagen och blev inte nöjd förrän på kvällen när han fick sin kvällsmat. Han somnade klockan två sen på natten och innan han somnade så var han helspeedad, precis som kvällen innan.

Idag väckte vi honom kl sju för vi hade bestämt för att köra till Småland och vi skulle hämta upp farmor&farfar klockan nio.
Resan upp gick som en dans, han satt och skrattade, muttrade och pratade på och verkade ha jättemysigt. När vi kom upp så gick vi en liten runda i trädgården och sen var det dags för fika men Ludvig tänkte då inte fika utan blev bara arg och sa, åka hem, åka hem. Vi fikade och Ludvig satt på golvet och surade. Nora hade en supermysig dag och busade med pojkarna, de tog så väl hand om henne. Hjälpte henne att studsa på studsmattan och hade full koll på henne. Det var så lätt för henne att ha det bra och hon kände sig så trygg trots att det är flera år sen hon träffade dem.
Efter fikan fick Ludvig vara en stund på studsmattan, han visste inte riktigt om han skulle skratta eller gråta men där kom lite småflin i mellan. Vi åkte iväg och handlade lite ljus och då fick barnen en glass men vad tror ni hände med Ludvigs, jo, den flög all världens väg för han tänkte då inte äta någon glass. Hemma i huset igen så var det dags för hans cortison men samma visa där, han tänkte inte ta någon tablett utan skrek så det måste ha hörts hem till Skåne.
Till slut satte vi ut honom i bilen med sina kläder på sig och med säkerhetsbälte på och då tog han till slut sin tablett och åt lite choklad. När han sen upptäckte att vi skulle in igen blev han skitsur och skrek mest och ännu värre blev det när vi skulle få honom att kissa innan vi skulle köra hem. Tror vi försökte i en kvart att få honom att kissa utan resultat. Enda resultatet var en genomsvettig Ludvig efter allt skrikande och föräldrar som skäms som djur över hans uppträdande och över att vi måste höja våra röster för att få honom till att stanna upp (inte ens det hjälpte idag).
Så slutsatsen av denna dags utflykt är att från klockan åtta på morgonen till kl 17,50 så kissade han innan vi åkte hemifrån och kissade när vi kom hem, han drack en halv mugg vatten och tog sin tablett och åt ett par bitar choklad och sen resten av tiden förutom när vi satt i bilen så har han gnällt, skrikigt och bara varit förbannad.
Jag hoppas verkligen inte att vi har skrämt familjen idag utan att vi kan ses snart igen, kanske då här på hemmaplan. De sa att de var förbereda på att det kunde bli så här och tyvärr så blev det så men nu har vi försökt.

Jag fortsätter denna veckan med den sociala träningen så gott jag orkar för jag lovar att det tär på en. För varje bakslag så tas en liten smula energi bort från en. Det är några veckor kvar tills semestern så vi måste verkligen få det till att fungera.

Trots att han bara sov fem timmar inatt så somnade han inte en minut i bilen och än så länge har han inte somnat utan bara och ligger och skrattar hysteriskt i sin säng trots att klockan är efter tio. Hur mycket orkar han och vad är det egentligen som händer. Det är ingen som kan förklara varför han gör så här och varför det kommer och går för han har ju ätit och druckit borta tidigare och han som har varit så duktig med sina tabletter. De har han tagit var som, det har bara varit att sträcka fram dem och så vips så har de varit borta.

Trött och utsliten, ja det är bara förnamnet. Semester, ja det hade varit underbart men...

Ha en skön vecka!

Då var ännu en vecka avklarad

Idag är det fredag igen och vi har gått in en ny månad. Jag undrar så var tiden tar vägen, jag hänger inte riktigt med.
Idag var Kristian ledig för att jag skulle in till stan och uträtta ett ärende men vad tror ni händer då, jo då är där stängt och man är välkommen tillbaks på måndag. Jag passade på att gå en sväng i stan och bara njuta av tystnaden och lugnet över att vara barnfri.

Denna veckan har varit ganska dryg, jag har sällan huvudvärk men tyvärr så har hela veckan varit en vecka med molande värk. Jag börjar känna mig trött och sliten, har väldigt litet tålamod, klarar fram till efter lunch men sen känns det som om jag kan däcka när som. Ingen behaglig känsla, jag vill orka, jag vill ha tålamod med barnen och jag vill ha  min energi. Jag hoppas bara att det är de månatliga kvinnliga hormonerna som spelar mig ett spratt och att jag snart är mig själv igen.

I onsdags var vi hos specialpedagogen och efter ca halva tiden så sa Ludvig bollhavet och E blev lika förvånad som mig. Hon tyckte nästan att hon kunde känna att han hade något typ av tidsuppfattning för det stämmer så bra, efter halva tiden brukar vi gå till bollhavet. Om det bara var en slump eller om han faktiskt har tidsuppfattning det är det ingen som kan svara på.
På kvällen hade jag tupperwareparty, det var evigheter sen sist och det är alltid trevligt att få se nyheterna och hon som höll i den var jättebra och trevlig. Det som jag ändå tycker är trevligast är att man får en anledning till att bjuda hem trevliga personer för en fika och lite trevligt prat.

Igår var vi på ortopeden och hämtade Ludvigs nya skor. tror att de kommer att bli jättebra när det blir lite kyligare. En högre sko med lite stabilare kanter, ska ta foto på dem en dag. De var rikigt fina och Kristians kommentar var, sådana skulle jag oxå kunna tänka mig :-) Därefter kom avlösaren och lekte med Ludvig och jag passade på att ta en fika i trädgården med Bella och Lucas mamma Marie. Alltid mysigt med ett avbrott i vardagen.

På söndag ska vi träna Ludvigs sociala sida, att åka bort och fika och äta. Vi ska köra upp till Småland där Kristians kusin Annelie bor med sin familj. Ska bli så spännande att se hur det ska fungera men jag hoppas att det kommer att gå bra. Måste börja ligga i hårdträning nu inför semestern, först åker vi till Astrid Lindgrens Värld (favorit i repris som vi hoppas blir bättre i år) och sen kör vi direkt därifrån till Öland. Innan det är dags att åka iväg måste vi ha fått Ludvig till att börja äta och dricka på andra ställen än hemma så...

Ha en riktigt skön helg alla!