Tränar o tränar det sociala men tyvärr utan resultat

I onsdags tog avlösaren med Ludvig till Ikea för att försöka fika där, han fick en glass men den ville han absolut inte ha så den försökte han kasta bort. Hem fick jag en galen Ludvig, han skrek, kastade sig, kastade glasögon, slängde keps, dunkade huvudet i golvet osv.
Det var lunchtid och jag försökte få honom till att äta men han satte sig tvärtemot. Jag funderade o funderade på vad som kunde ha hänt, vad han hade blivit erbjuden för att försöka förstå vad som pågick i hans huvud. Jag ringde avlösaren för att höra med henne om vad som hänt, vad som hade blivit sagt och erbjudet. Jag vet att när vi själv är på Ikea så fikar vi alltid uppe i fiket och då äter han en chokladboll och dricker äppeljuice men i onsdags hade de köpt glass där nere (har han ätit en gång när vi var där men) så kanske det var det som inte stämde för hans del.
I varje fall, han åt inte sin lunch och jag tog bort honom från bordet och efter en stund fick han komma tillbaka igen men det var mest skrik o bråk. Till slut erbjöd jag honom en chokladboll och den tog han och sen gick vi på toaletten och eftersom han inte ville ha sin mat tänkte jag att då får jag väl köra tillbaka till Ikea för att han ska få sina köttbullar där men så när han var på toa så sa han, äta mat så jag gav honom en sista chans med maten och då tog han den.
Det är så svårt med Ludvig eftersom samtidigt som vi hela tiden måste ligga steget före honom så måste vi tänka flera steg tillbaka för att förstå vad som händer. Tyvärr så händer det ofta att vi inte förstår om där inte kommer ett ord som vi kan förknippa med något som vi har erbjudit eller som har hänt. Det kräver mycket energi och tyvärr så sinar den mer o mer. Det fylls inte på i samma tempo som den förbrukas.

Igår så sov Ludvig länge, han somnade sent i fredags. Eftersom frukosten blev lite senare så bestämde vi oss för att göra ett nytt försök med Ikea, en lite senare lunch där. Det var mer än vi som hade tänkt den tanken. Det var kaos i restaurangen och det var svårt att hitta ett bord men till slut gjorde vi det. Jag och Nora gick och köpte mat och när vi kom tillbaka till bordet så tänkte Ludvig inte äta. Jag försökte med att ta av tröjan och kepsen och så fick han sitta så medan vi åt, själv vägrade han ta något. Till slut fick han på sig sina kläder igen och då tog han chokladbollen och sen sa han, äta mat men samtidigt så reste han sig så det betydde att han tänkte gå. När vi kom hem var det nästan dags för mellanmål (passade på att uträtta lite ärenden på vägen hem) och då åt han. Han var ganska grinig och sur resten av eftermiddagen och blev inte nöjd förrän på kvällen när han fick sin kvällsmat. Han somnade klockan två sen på natten och innan han somnade så var han helspeedad, precis som kvällen innan.

Idag väckte vi honom kl sju för vi hade bestämt för att köra till Småland och vi skulle hämta upp farmor&farfar klockan nio.
Resan upp gick som en dans, han satt och skrattade, muttrade och pratade på och verkade ha jättemysigt. När vi kom upp så gick vi en liten runda i trädgården och sen var det dags för fika men Ludvig tänkte då inte fika utan blev bara arg och sa, åka hem, åka hem. Vi fikade och Ludvig satt på golvet och surade. Nora hade en supermysig dag och busade med pojkarna, de tog så väl hand om henne. Hjälpte henne att studsa på studsmattan och hade full koll på henne. Det var så lätt för henne att ha det bra och hon kände sig så trygg trots att det är flera år sen hon träffade dem.
Efter fikan fick Ludvig vara en stund på studsmattan, han visste inte riktigt om han skulle skratta eller gråta men där kom lite småflin i mellan. Vi åkte iväg och handlade lite ljus och då fick barnen en glass men vad tror ni hände med Ludvigs, jo, den flög all världens väg för han tänkte då inte äta någon glass. Hemma i huset igen så var det dags för hans cortison men samma visa där, han tänkte inte ta någon tablett utan skrek så det måste ha hörts hem till Skåne.
Till slut satte vi ut honom i bilen med sina kläder på sig och med säkerhetsbälte på och då tog han till slut sin tablett och åt lite choklad. När han sen upptäckte att vi skulle in igen blev han skitsur och skrek mest och ännu värre blev det när vi skulle få honom att kissa innan vi skulle köra hem. Tror vi försökte i en kvart att få honom att kissa utan resultat. Enda resultatet var en genomsvettig Ludvig efter allt skrikande och föräldrar som skäms som djur över hans uppträdande och över att vi måste höja våra röster för att få honom till att stanna upp (inte ens det hjälpte idag).
Så slutsatsen av denna dags utflykt är att från klockan åtta på morgonen till kl 17,50 så kissade han innan vi åkte hemifrån och kissade när vi kom hem, han drack en halv mugg vatten och tog sin tablett och åt ett par bitar choklad och sen resten av tiden förutom när vi satt i bilen så har han gnällt, skrikigt och bara varit förbannad.
Jag hoppas verkligen inte att vi har skrämt familjen idag utan att vi kan ses snart igen, kanske då här på hemmaplan. De sa att de var förbereda på att det kunde bli så här och tyvärr så blev det så men nu har vi försökt.

Jag fortsätter denna veckan med den sociala träningen så gott jag orkar för jag lovar att det tär på en. För varje bakslag så tas en liten smula energi bort från en. Det är några veckor kvar tills semestern så vi måste verkligen få det till att fungera.

Trots att han bara sov fem timmar inatt så somnade han inte en minut i bilen och än så länge har han inte somnat utan bara och ligger och skrattar hysteriskt i sin säng trots att klockan är efter tio. Hur mycket orkar han och vad är det egentligen som händer. Det är ingen som kan förklara varför han gör så här och varför det kommer och går för han har ju ätit och druckit borta tidigare och han som har varit så duktig med sina tabletter. De har han tagit var som, det har bara varit att sträcka fram dem och så vips så har de varit borta.

Trött och utsliten, ja det är bara förnamnet. Semester, ja det hade varit underbart men...

Ha en skön vecka!