Idag hade vi tid på barnkliniken för att kolla Ludvigs öron, vi misstänkte att han hade vaxproppar. Jag och Nora släppte av Ludvig och Kristian på barnkliniken kl 10 och sen körde vi för att handla frukt och grönsaker. När vi var klara så ringde vi hör att höra hur långt de hade kommit men de väntade fortfarande på läkaren som skulle avgöra om det behövdes spolas eller inte. Då passade vi på att gå in i ett varuhus till och rätt som det var så blev det helt mörkt, strömmen gick. Min första tanke var, hjälp vad ska hända nu, är det något terrordåd eller är det bara ett vanligt strömavbrott. Nora hoppade till och frågade om det kom några spöken och vad som hände, hon tyckte det kändes konstigt i magen.
Jag har aldrig varit så lättskrämd men allt känns så nära oss med tanke på vad som hände Norge i fredags. Vad är det för värld vi lever i, vill vi verkligen ha det så här. Är det meningen att man ska behöva se sig om hela tiden och undra vad som ska ske härnäst. Så här vill inte jag att mina barn ska växa upp, detta är sånt vi bara har läst i tidningarna enda fram tills för ett par år sen. Var är vi på väg egentligen???
Vi valde att lämna sakerna vi hade samlat ihop och så gick vi ut till bilen och när vi precis hade börjat köra så ringde killarna och sa att de var färdiga så vi hämtade upp dem och körde hem till mormor&morfar för att fika. Vi hade tur idag på barnkliniken, det var Ludvigs neurolog som jobbade på avdelningen idag och han bedömde att där var fri passage i hans öron så de behövdes inte spolas, vi ska försöka med lite revaxör när han har somnat.
jaså vi var på mobilia samtidigt idag?!
SvaraRadera