Kärt återseende

Idag fick Ludvig finbesök, idag kom Malin på besök. Ludvigs bästa kompis från Äpplets förskola. Malin och Karin kom vid 10 och då hade vi nästan precis blivit klara med morgonrutinerna eftersom Ludvig är svårstartad på morgnarna och han måste tjafsa om allting och då tar det sin lilla tid.

Det var riktigt kul att se Ludvigs reaktion på Malin, Kristian sa att när han upptäckte henne så blev han nästan lite generad. Vi fikade och sen var Ludvig och lekte på bottenplan men sen ville han upp till tjejerna. Det är ett stort steg, att vilja gå upp efter att han har kommit ner efter alla morgonrutiner. Oftast när han har kommit upp och borstat tänderna och fått ögondroppar så leker han fram till lunch (om vi inte ska iväg på något) och då går vi ner. När han sen väl har kommit ner så vill han sällan gå upp och leka igen förrän efter kvällsmaten så...gott betyg att han ville upp till dem <3
Tyvärr så glömde jag ta fram kameran och jag tror inte att jag hade hunnit fotografera dessa snabba stunder som han glimmade till.
När de skulle gå så hjälpte vi Ludvig att ge Malin en kram och då fick han tag i hennes hand och han kände på den och höll den kvar en stund. Det är inte alla han vill ta i handen, det händer ofta att han bara drar den åt sig.

Fick ett mejl av Karin nu ikväll och då skrev hon om att Malin ofta vill prata om Ludvig och hans sjukdom när de har träffats och idag sa hon något som värmde hela mitt hjärta, om bara en kunde bli frisk önskar jag att det var Ludvig.