Trots alla bakslag så har Ludvig visat en extremt busig sida de senaste dagarna. Han vågar känna mer på saker som vi ger honom och igår började vi sortera förrådet på gamla leksaker och då tog vi in en stor påse med mjuka dockor som vi satte undan efter transplantationen eftersom de samlade damm. Ludvig fick en sådan i handen och han kände igenkännande på den och när han var klar kastade han den bakom ryggen och bara skrattade.
Han har gjort likadant i skolan, hans fröken har gett honom en boll och så har han kastat den bakom sig och så har han bara skrattat. De tog foto som vi fick hem, ett härligt foto där han skrattar med hela ansiktet.
Igår hade vi lagt in alla dockorna i soffan och Ludvig kastade iväg dockan bakom ryggen och de andra åkte på golvet, han letade upp dockan och kastade iväg den igen. Själv passade jag på att vika tvätt och när dockan hade försvunnit för långt iväg från honom fick han tag i min vikta tvätt och när han kände det luktade han på det och sen kastade han iväg det så långt han kunde och skrattade hysteriskt. Jag fick snabba mig för att rädda resten av högarna.
Idag är första dagen i skolan som han har velat sitta och "arbeta" och fröken var så glad när jag hämtade honom. De hade suttit på golvet och lagt pussel och sen hade de arbetat med någon klosslåda och han kastade inte bara det bakom ryggen som han har gjort de andra dagarna. Första dagen han verkligen har velat ta i någon sak i skolan. Han vill fortfarande inte äta, dricka eller gå på toaletten där, så nu när jag hämtar har jag testat att ta in honom på toaletten men han totalvägrar. Hoppas snart även det löser sig, allt hade blivit mycket lättare då.
Camilla, Nora rider i Bröddarp som tillhör Vellinge. Lektionerna för dessa små är en halvtimme och det känns ganska lagom så här i början.
Fina Ludvig... så skönt att skrattet finns kvar. Skrattet kan läka mycket. Och det värmer, för det mesta. Heja på dig Ludvig!
SvaraRadera