tisdag 20 september 2011

Nu håller vi tummarna

Idag ringde neurologen och han hade "tänkt" färdigt på vad för sorts medicin som Ludvig ska testa. Än en gång ska vi testa en medicin som tar bort ångest och tvång. Denna gången testar vi bara en halv dos mot den vi fick i våras då han blev en aggressiv zombie.
Så nu håller vi tummarna att denna medicin fungerar och att de dämpar hans enorma tvång och att han har en chans att få tid över till annat som gör att han tar några steg fram igen. Kanske dessa tabletter även gör att han kan komma till ro på kvällarna och sova gott om nätterna så han har ork att göra roligare saker på dagarna.

Vi ska även testa idag att höja hans hydrokortison i liten dos för jag undrar om inte hans kropp är enormt stressad utav alla dessa tvång och eftersom hans kropp inte producerar kortisol och kan reglera behovet så kanske han mår bra av att få en extra tablett ett par dagar. Vet att vi pratade med endokrinologen om detta i början av sommaren och då sa han att vi kan prova oss fram om vi ser ett behov eftersom Ludvig låg i den nedre kanten av dagsbehovet så...vi gör ett försök och ser om det hjälper. Kanske det kan öka hans aptit för just nu vill han inte äta speciellt mycket så nu ser vi hur jeansen de växer i midjan på honom.

Så nu ska jag ge mig iväg till apoteket och hämta ut medicinerna och imorgon börjar vi med dem.

4 kommentarer:

  1. Jag håller tummarna för att det fungerar!
    Varma hälsningar från Marie i Göteborg

    SvaraRadera
  2. Tummar hålls här också!

    Eva

    SvaraRadera
  3. Naturligtvis instämmer jag. Måtte allt bli bättre.
    Kram
    Marianne

    SvaraRadera
  4. Måtte det funka, både för er skull men framför allt för hans egen skull! Han skulle nog må bra av lite ro i kroppen och av att sova så länge som barn i den åldern bör göra!

    Tänkte på ditt förra inlägg där man skulle skriva sina minnen! Mitt första minne av Ludvig var på ett barnkalas! Jag slogs av hur mjuk och artig han var! Han hade problem att komma i stolen och bad mig om hjälp trots att han aldrig träffat mig tidigare! Han satt bredvid min dotter och småpratade hela tiden, men inte en massa typiskt barn-trams utan om väder, vind och natur! En annorlunda kille, en oerhört fin kille som gjorde stort intryck på mig! Han var så söt i sina glasögon! Han är lika söt och fin idag!

    Stor kram,
    Annika K

    SvaraRadera