Det skär i mitt hjärta när jag ser hur Ludvig kämpar med sina ord och det inte kommer fram mer än lite stammande ljud.
Idag efter lunchen skulle han säga tack för maten, varsego som han alltid säger eller rättare har sagt. Just nu är det bara vissa bokstäver som kommer fram och tyvärr blev det hack helt och hållet i meningen så han fastnade helt i varsegod och bara sa vvvvvvvv hur länge som helst och när jag tog på hans kind för att "väcka" honom blev han riktigt arg. Jag tog in honom på toaletten som vi alltid gör efter maten men han var fortfarande arg över att han inte hade fått fram sitt ord.
Det slutade med att han fick sätta sig vid bordet igen och äta mellanmål och sen började vi om, det kom fram lite fler bokstäver denna gång, dock inte hela meningen men bättre än innan.
Frustrationen hos honom är så stor pga dessa få ord som var så tydliga innan har försvunnit helt nu. Innan kunde han ändå göra sig någorlunda förstådd, vi kunde tolka om han ville ha mer frukost eller mat, vi hörde när han sa kissa, nu hör vi bara kkkk och ser hur han stampar med fötterna.
Eftersom talet då försvinner och frustrationen blir så stor över att vi inte förstår honom visar sig tvången och ilskan på ett annat sätt.
Undrar så vad det är som händer, jag hoppas såå att det bara är en formsvacka så det inte är den förbannade sjukdomen som satt fart igen.
Stackars Ludvig, så arg han måste bli när inte orden kommer fram som de ska! Och så ledsamt och oroligt för er. Hoppas att det snart går bättre igen!
SvaraRadera