Jag blir så glad

Idag ringde Ludvigs fröken om en sak och sen berättade hon om när de hade varit och badat. Som jag har skrivit tidigare så har ju Ludvigs tal försvunnit igen och vi här hemma vet i vilken ordning Ludvig vill ha sina kläder så därför får han alltid dem i den ordningen. Idag när de hade varit och badat så hade fröken gett honom skjortan först så den hade han kastat iväg och sen gav hon honom den igen och den flög iväg igen. Då klappar han på sina ben...och då förstod fröken att det var kalsongerna och byxor först. Så stort att han visade så tydligt vad han ville <3 och hans fröken blev lika glad över han att han verkligen kommunicerade på sitt sätt.

Jag blir lika glad över de bilder vi får hem från skolan, när jag faktiskt ser en glad kille även på bortaplan. Att han faktiskt försöker göra saker där, de har varit ute och tränat att gå själv och det gjorde de i en sandlåda så om Ludvig föll så var det mjukt och när han trillade så reste han sig upp och gjorde ett nytt försök. Här hemma så har han varit ganska tydlig på att visa att han har velat gå ut i trädgården på eftermiddagen efter maten. Det genom att ta sig bort mot uterummet och när jag sen har hjälpt honom ut där har han satt sig ner och känt med sina händer efter sina skor. När han har känt skorna så har han inte kastat iväg dem och då är det ett säkert kort på att han vill ha dem på sig.

Vi märker någon sorts skillnad på Ludvig sen vi började med hans tabletter, vi kan inte sätta fingret på vad men något är det. Visst att vi har de jobbiga stunderna men kanske inte riktigt lika många per dag som innan eller om det är att han är gladare, ja det vet vi inte men...något är det i varje fall och det känns bra.

Så nu är det fredag igen och det är dags att hålla helg och det verkar lovande med fint väder.

Ha en riktigt skön helg!