Svar på frågor

Jag fick lite frågor och funderingar till förra inlägget så här tänkte jag svara lite för en gångs skull :-)

När det gäller Ludvigs tabletter kommer vi till ett väldigt känsligt ämne, han vill verkligen ta dem för han tror nog fortfarande att de kan göra honom frisk. Han har otrolig koll på vilka tabletter han ska ha till de olika måltiderna och det går inte att hoppa över dem. Vi pratar med honom att han kan få dem i knappen om det är jobbigt att ta dem men om han inte får sina tabletter så kan han heller inte komma vidare att äta och så har det varit lång tid nu. Det är inte svårt att få i tabletterna om han bara har tagit den första men innan den första har kommit in i munnen så är det mycket tvång.
Ibland när Ludvig äter mat tre gånger på en dag får vi problem då han får en kalciumtablett som är delad och får en halv vid mat måltiderna och när vi då kommer till tredje måltiden så finns det ingen sådan halva och han kommer inte vidare förrän han får sina tabletter som han ska. Tidigare hade vi ju problem med cortisonet, han var tvungen att ha sin kapsel innan varje måltid och det måste han fortfarande men det har vi löst så att när vi tömmer ut innehållet från kapseln när vi sprutar in medicinen (vilket vi gör ibland) då sätter vi ihop den tomma kapseln och så kan vi använda den tomma innan en måltid när det inte är tid för den riktiga medicinen. Det är bara fantasin som sätter gränser :-)
Vi har verkligen försökt att bryta men jag tycker samtidigt att det är fantastisk att hans så skadade hjärna har så stor koll på vad han ska ha i sig, att ha denna kontroll. Det händer ofta att vi får tänka efter vad vi har missat när han vägrar gå vidare i en matsituation, det händer då och då att vi har glömt något och då kan vi tacka Ludvig för att han påminner oss på sitt lilla sätt.

När det gäller att ha blivit klok med åren med Ludvig, det är nog sant. Hade inte detta hänt med Ludvig hade jag nog också varit i samhällets stress och vardagslunk. Med Ludvig är vardagen en utmaning och det gäller att stanna upp, observera, reflektera och fundera över vad som händer och vad som är på gång. Det gäller att försöka ligga några steg före för det är aldrig någon som berättar för oss vad som ska hända eller vad vi kan få för hjälpmedel, allt får man försöka leta reda på själv. Dessa år har lärt mig mycket, både om mig själv, vård och om hela samhället. Jag har nog blivit lite klokare under dessa år men samtidigt har jag även blivit mycket mer kritisk och bitsk vilket inte är en sån charmig sida :-) men jag inser att ibland måste man ryta till men ändå på ett någorlunda trevligt sätt. För att komma någonstans gäller det att ligga i, stå på sig för sina rättigheter, det är ingen som berättar dessa för en.

Vi har det fortfarande ganska jobbigt och vi ser tydligt att Ludvig inte mår bra, ett självskadebeteende visar sig men vi är snabba att bryta, skolan säger att Ludvig är rastlös vilket även vi märker här hemma och vi önskar så att vi hade vetat var eller vad det är som är på gång.