Vilken smäll

I onsdags morse så var jag här nere när jag hörde en stor duns följt av ett skrik som skar genom märgen. Sprang upp för trapporna och då hade Kristian hunnit in till Ludvig som fallit ur sin säng. När han vaknar och behöver gå på toaletten så sätter han sig upp, denna morgon hade han hamnat för nära kanten och fallit ur sin säng. Han som aldrig visar att något gör ont skrek till och ville inte sätta ner sitt ben. Samma ben som bråkar väldigt mycket för tillfället. Jag satte mig i hans säng med honom i knäet och han var helt lealös och ville inte hålla upp sitt huvud ens. Behöver jag säga att det infann sig en rädsla i min kropp som sällan kommer. Hjälp vad ska vi göra, var har han slagit sig, hur hamnade han när han föll, är det ryggen, nacken, hur går det med hans redan skadade hjärna...
Jag sa till Kristian, vi måste larma ambulans, vi kan inte köra in själv med honom så jag fick telefonen och ringde. Pratade med en underbart förstående kvinna och medan vi talades vid så tog Kristian Ludvig med sig på toaletten för då började han kvickna till. Ludvig fick kissat men han var inte helt på topp men vi beslutade att avbeställa ambulansen för att själv kontakta Malmös barnklinik, barnakut för att höra vad de sa.
Ludvig ville in och lägga sig igen och medan jag pratade med nattsköterskan på avdelningen satt Kristian med Ludvig.
Sköterskan sa att vid minsta tveksamhet så skulle vi självklart åka in men som han menade, vad kan läkaren se utanpå Ludvig, det är ju vi som föräldrar som känner honom bäst, det är vi som kan se avvikande beteende på honom. Så vi tog beslutet att avvakta ett par timmar för att se vad som skulle ske.
Ludvig kom upp, fick på sina kläder och åt sin frukost. Eftersom det var så fint väder tog Kristian och morfar med sig Ludvig till skogen och fick frisk luft. Själv tog jag mig till skolan för ett frukostmöte.

Det gick bra denna gången, vi har inte märkt något på Ludvig och han fick vara hemma från skolan onsdag och torsdag. Igår var han i skolan och det hade gått bra, de var på utflykt och Ludvig hade skrattat och varit glad.

Vi kan få en säng genom hjälpmedelscentralen, en säng med skydd, sådana som man har på sjukhuset. Vi är väldigt tveksam till detta, hur skulle Ludvig reagera? Vi räknar med att han har sitt intellekt kvar, skulle han tro att han fått en spjälsäng igen eller skulle han känt sig sjukare om han fått en sjukhussäng. Vi vill att han ska få ha allt så normalt som möjlig så länge som möjligt. Vi vet ju att tids nog kommer vi att behöva denna säng, dels för hans säkerhet men även för våra ryggar. Vi vänder Ludvig varje kväll och som sagt, han har ökat i vikt, han har en låg säng och han är spastisk och hjälper inte till så mycket så vår arbetsställning är inte den bästa. Men vad gör man inte för sin prins? Han måste få ha det så som han alltid haft det tidigare så länge som möjligt.

Nu lägger vi hans stora Fatboy säck nedanför sängen så skulle han falla igen så hamnar han mjukt.