Det hade varit så lätt att ge upp

Som jag har skrivit tidigare så har ett av tvången blivit att det bara är pappa i huset som får ge tabletter och mat. Idag är Ludvig hemma från skolan eftersom det var ett barn i klassrummet bredvid Ludvigs som kräktes igår så då tyckte vi det var lika bra att hålla honom hemma för att inte riskera något. Så vad passar då bättre än att jobba med tvång?

Klockan 7,30 var Ludvig påklädd och jag tog ner honom till köksbordet, han kände, drog i mitt hår, luktade på mig och vägrade ta tabletterna. Jag gav mig inte utan erbjöd tabletterna, frukosten, drickan men utan resultat. Jag tog upp honom efter ca en timme och han fick vara på sitt rum en kvart innan jag tog ner honom igen, utan resultat. Vi satt ett bra tag innan jag tog upp honom igen för att borsta tänderna och ge ögondropparna och göra vid mig själv. När vi sen gick ner så sa jag klart och tydligt, du får en chans vid bordet och om du inte tar tabletterna då så åker vi en runda. Han tog då inga tabletter, ingen frukost och ingen dricka. Vi gick ut i hallen och ni kan ju gissa om han var arg när jag började ta på han ytterkläderna. Vi körde iväg och tankade och passade på att handla en julklapp och i affären säger Ludvig, hem, hem.

Väl hemma igen var det dags för Nora att äta lunch och vi värmde fläskpannkaka till henne och Ludvig började lukta runt omkring sig och så sa han, frukost...då hade jag försökt ett bra tag till med hans tabletter utan resultat. Efter han sagt frukost gjorde jag ett nytt försök med tabletterna och då tog han dem för att sen kunna äta sin frukost. Det tog bara 5 timmar och 15 minuter för att få honom att börja.
Om jag blev arg, ja...om jag blev irriterad, ja...om jag blev frustrerad under dessa timmar, ja, minst lika många gånger som timmar vi testade. Jag behövde i varje fall inte börja dra mitt hår för det fixade Ludvig så fint själv. Han har dragit så mycket i mitt hår så jag är helt öm i hårbotten men det gör han för att känna vem det är som sitter med honom. Tålamodsprövande, ja minst sagt och detta var bara första gången idag, jag har två gånger till så önska mig lycka till.

Det hade varit så lätt att bara ge upp, ge över till Kristian och säga, du tar honom för jag orkar inte längre men idag hade jag bestämt mig, om jag så skulle sitta ett helt dygn så skulle jag sitta kvar. Hade jag sett att han började må dåligt eller säcka ihop hade jag nog fått börja tänka om, om jag skulle överlämna åt Kristian eller åka in med honom men nu fixade han det själv.

Jag sa redan i morse att jag är mest envis och Kristian sa, nähä för det är Ludvig. Jag vann den kampen, kanske inget att vara stolt över, att vara mest envis men...ibland hjälper det.
Jag kan ju erkänna nu att jag är grymt trött, det bara slår till när lugnet lägger sig.

Ha en skön helg och håll tummarna för att det tar kortare tid resten av helgen. Annars kommer vi att ta 15 timmar av dygnet att sitta med tabletterna.