Inskrivna men hemma

Först måste jag berömma Ludvig, han var så extremt duktig på sjukan. När han kom in igår så hoppade han upp i sin säng, tog av sig strumporna och la sig ner och tillrätta med sina nallar o snutten. Han vaknade vid två tiden men somnade om strax innan fyra då sköterskan kom in med medicin. Imorse låg han kvar länge i sin säng efter att han vaknat.
Han vägrade att gå på toaletten där och när frukosten kom så tvärvägrade han det oxå, han tog sina nallar under armen och skulle gå därifrån.
10,30 fick han sista dosen av kortisonet och sen åkte vi hem. Vi behåller vårt rum men behöver bara komma in om vi ser att han inte får behålla mat eller om han är medtagen. De har tagit alla prover som de kan, har kollat öron, hals och mage och inget visar något. Så vi är inskrivna tills imorgon men vi får vara hemma, vilket är underbart för oss alla.

Frukosten gick bra, han fick behålla den, lunchen gick bra och han fick sitt choklad efteråt, mellis funkade oxå och nu till kvällsmat såg vi att han hade svårt att svälja maten, om det då har med att det var klistrig mat som gjorde det (potatismos) det vet vi inte.
Funderar på att prata med neurologen om att vid nästa MR kanske de kan kolla hans svalg samtidigt när han är sövd. Vet inte annars hur de gör en svalgröntgen.

För att ni ska förstå Ludvigs tvång och kontrollbehov så kommer här ett exempel även när han är dålig. Han skulle inte ha någon kortison innan den ena måltiden igår men eftersom han får det innan varje måltid så har han full koll på det men vi la bara fram de andra tabletterna som han skulle ha. Han rotade runt i handen på oss och gnydde. Han gav sig inte förrän hans lilla kapsel låg i handen, först då kunde han ta de andra tabletterna. Tänk att denna lilla kille har sån stor koll på vilka tabletter han ska ha på de olika tidpunkterna. Trots detta har det inte varit några problem att lägga till o ta bort tabletter vid olika tillfällen, det är bara cortisonen som styr intaget för honom. Nu har vi en underbar läkare som har hjälpt oss att skriva ut den allra lägsta dosen som vi kan ge Ludvig när vi hamnar i dessa situationer, det gör inget om han får en sådan då o då. Dessa känns likadant som hans ordinarie, skillnaden är färgen men det bryr sig inte Ludvig om eftersom han inte ser något.

Han är och har varit så fantastisk dessa dygn. Imorgon får han vara hemma och vila från skolan och nu ikväll plockade vi själv bort hans nål som han har haft kvar i armen under detta dygn. Inte ens det har han tvångat om så han måste verkligen själv ha känt att något inte stämmer med honom.