Nora var inte helt frisk men med en alvedon i kroppen och påbörjad antibiotikakur så tog hon sig genom föreställningen, vet inte vad som hade kunnat stoppa henne från att gå dit :-)
När jag satt där med Nora och tittade på föreställningen så kom det tankar om Ludvig. Om när vi hade biljetter till Disney on ice, Musses klubbhus som han älskade och som vi inte kunde gå på eftersom han var så infektionskänslig, när nästa års biljetter släpptes så var vi snabba att köpa men när det då blev tid att gå och se föreställningen så hade hans syn försvunnit så då var det inte lönt att gå dit. Det gör ont att veta att detta är något han så gärna hade velat se och att vi inte har kunnat uppfylla hans önskning.
Jag vet att det är många barn som inte kan göra alla saker som andra barn kan men Ludvig har varit frisk och har full koll på vad han har kunnat och vad han inte kan idag. Det gör så ont och jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete för Ludvig och Nora är två helt skilda individer men de är båda mina barn och jag vill att de ska få uppleva samma saker.
Vi hade i varje fall en underbart mysig eftermiddag/kväll med Linda&Albin och det tackar vi för.
Kristian och Ludvig hade besök av Patrik och Jens, då åt middag och hade det trevligt. Tyvärr så fick Ludvig ont i magen men Kristian var beredd (har sett tecknet tidigare) och mycket riktigt så kom hela kvällsmaten upp. Därefter så var Ludvig glad och pigg igen men vi undrar så klart vad det är som händer i honom.
Jag har saknat dig, Madde, och är glad att du är tillbaka med nya inlägg igen. Jag förstår att det är en tuff tid, på många sätt, och det är smart att låta bloggen vila i det läget. Trots att du har många trogna följare, är det ju bäst om det inte blir ett tvång/plikt.
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, att du hade velat glädja Ludvig med saker på samma sätt som det går med Nora. Men det är klart att han har helt andra behov och möjligheter som det ser ut nu. Jag hoppas att ni med tiden kommer fram till saker som Ludvig kan uppskatta, och jag tror att ni är på god väg med hjälp av skolan och andra runtomkring med erfarenheter av barn med särskilda behov.
Det går naturligtvis inte att jämföra, men jag kan känna lite liknande känslor med att ha tonåringar. Jag menar, om Malin är ledsen över något, kan man trösta med att hon får sitta en stund i knäet och hon kan bli jättenöjd med en tablettask. När en tonåring gråter så är det inte alltid att kramen är välkommen och problemen hon känner, har hon svårt att sätta ord på. Det är då mycket svårt att hitta på något som tröstar. Tur nog är det inte så ofta, men det händer då, att jag tänker, åh vad skönt det hade varit om det var lika lätt att möta hennes bekymmer som Malins.
Ni gör ett superduperjobb med båda era barn och jag beundrar er varje dag för det.
Jag önskar er en riktigt bra vecka!
Kram från Karin
Tack Madde & Nora för en kul kväll! Albin var helt exalterad! Kramar Linda
SvaraRadera