Idag har det varit en sån dag, en sån dag då vi alla bara längtar tills klockan är dags för läggdags och hoppas att han sover bort demonerna.
Ludvig vaknade tidigt i morse för han behövde kissa men han kom till ro en liten stund sen igen. Det var inga problem annars under morgonen och han fick på sig sina kläder, åt sin frukost och borstade bort tandtrollen och visst, vi hade en liten dust om de gräsliga trollen men vi borstade en extra gång och sen blev han lugn igen.
Idag var det ingen skola men jag berättade för honom att vi skulle gå och lämna Nora på dagis så han satte sig lugnt och fint för att ta sig nerför trapporna och var glad när vi gick.
Sen hände nått när vi hade lämnat Nora på dagis och skulle gå därifrån, han blev tvärarg och ledsen. Skrek och kastade kepsen men det var inte så farligt förrän vi närmade oss hemmet, då var han helt ifrån sig. När vi kom in så bara skrek, grät och var allmänt förtvivlad och så sa han bara, nä dagis, nä dagis. Min misstanke är att han blev så förtvivlad över att vi lämnade Nora och att inte han skulle iväg någonstans, han älskar att få komma till skolan och det blev nog helt fel här idag eftersom det störde hans rutin. Vi brukar köra och lämna han på skolan innan Nora går till dagis så...Det var länge sen vi hade ett sånt här utbrott, han kastade sig på golvet, dunkade huvudet i golvet så fort han fick en chans, skrek, grät, tårarna sprutade och det gick inte att få kontakt med honom.
Morfar skulle ha Ludvig ett par timmar idag för att jag skulle få en chans att läsa så han kom...Ludvig lugnade sig lite när vi tog på skorna och vi sa att han skulle ut och åka bilen. Jag såg att det tog en stund för honom att komma in i bilen och min misstanke var att de inte skulle komma så långt.
Jag ringde efter en stund för att höra om han hade lugnat sig och det hade han för stunden. Det tog inte jättelång tid innan morfar ringde och frågade om jag hörde honom och jo det gjorde jag ju. Morfar kom hem med honom och då hade jag lyckats få kontakt med Hab för att se om det var ledigt i bollhavet men tyvärr så var det inte det men vår underbara specialpedagog hade tid att ändra vår tid från ett till elva istället.
Morfar hade kört ner mot pildammarna för att gå en runda där men insåg att det inte var läge för det utan körde till Ikea som Ludvig i vanliga fall älskar. De hade tagit en vagn som han brukar köra men idag funkade inte ens det, han hade kastat sina glasögon, kastat kepsen, slängt sig på golvet så det slutade med att morfar satte han i kundvagnen och rusade ut från Ikea och han tänkte sen, undrar hur många som trodde att han hade kidnappat ett barn för så lät Ludvig.
Det gick superbra på Hab och specialpedagogen och jag såg verkligen glädjen hos honom när de träffades. Hela timmen gick bra och sen köpte vi mat med oss hem och åt. Vi busade efteråt och han var på ganska bra humör...ett tag i varje fall.
Två timmars hysteriskt anfall sätter spår på honom under hela dagen. Han är mycket mer skakig än annars, balansen blir sämre, talet ska vi inte prata om, han kan ännu mindre förmedla vad han vill, tvången ökar osv.
Pratade nu ikväll när tålamodet tryter att det är inte lönt att bli arg eller irriterad för det är så kort tid kvar nu innan han ska lägga sig. Säger vi inte emot eller bara styr honom någorlunda i hans banor så väcker vi inte den björn som sover så lugnt för tillfället. Han har inte varit så hysterisk resten av dagen men han har varit väldigt velig, vill, vill inte och då menar jag det i allt. Han har inte varit tillfreds med något.
Morfar mådde inte så bra när han körde härifrån och han var jätteledsen över att se detta. Vi alla mår dåligt när han hamnar i detta men jag tror ändå innerst inne att Ludvig själv mår sämst. Att inte kunna sätta ord på vad det är som stör. Förbannade hjärnspöke, förbannade ALD som förstör så mycket för honom.
Jag är så tacksam för den snabba åtgärden från Habiliteringen och vår bästa specialpedagog och jag är så glad att morfar gjorde ett försök <3
Nu ligger barnen i sina sängar, maken är och tvättar bilen så nu ska jag fortsätta att stoppa ner näsan i boken.
Imorgon är en ny dag!!!
Fy fabian! Så otroligt, otroligt frustrerande - för er alla! Skönt att ni båda fick en fristadsstund på hab, och att det gick ok resten av dagen. Skickar så mkt energi jag kan uppbåda!
SvaraRaderaKramar
Kan föreställa mig den maktlöshet morfar måste ha känt! Han hade säkert planerat för några mysiga timmar med sitt barnbarn och så blir det precis tvärtom! Det är inte ens lätt när man lever med det dagligen, så det måste vara ännu svårare för honom att hantera det!
SvaraRaderaÖnskar jag hade energi och tålamod att skicka till dig, men jag går här hemma själv med 2 barn som har vattkoppor och ingen make, många sömnlösa nätter, så det finns inget kvar att vare sig ta del av själv eller ge bort! Vi får tänka på varann och hoppas det hjälper!
Hoppas ni får en trevlig helg!
Kram,
Annika K