Skolan

Ludvig trivs verkligen i sin klass och på sin skola. Det känns verkligen som om han har hamnat rätt. I fredags när Kristian satt med honom så sa han en av sina klasskompisars namn, det är ganska bra betyg tycker jag.
I fredags hade vi ett kort samtal, ett litet utvärderingssamtal om de veckor han har varit på skolan. De tycker det går bra, det märks att det var länge sen han var på dagis/skola så han försöker bestämma så mycket som möjligt själv. Det är klart, han är van att få göra som han vill och att han styr vad han ska göra. Läraren sa att de försöker göra så att han ska försöka vara med på det de andra gör, i varje fall försöka och sen vara med en liten stund. Det brukar fungera en stund och sen visar han klart och tydligt att det räcker och då låter de honom vara en liten stund och sen börjar de igen. Till viss del får han styra för att han ska ha tid att anpassa sig men det verkar i varje fall som om de försöker få honom till att vara med och det tycker jag är kanon.

De berättade att de alltid börjar med samma sång varje morgon och en morgon såg de hur han stannade upp när de sjöng något speciellt. Så det är säkert så att han lyssnar på allt vad vi säger men oftast ser det ut som om han sitter helt i sin egen värld. Här hemma har vi börjat mycket med att säga, prata med mig Ludvig och ett par gånger har vi fått till svar, ska jag prata???eller, inte prata :-) Ibland när vi vill att han ska smaka det vi sätter fram och vi säger, smaka Ludvig kan vi ibland få till svar, inte smaka...

Vi pratade även om hur fortsättningen ska se ut i skolan och läraren sa då att de timmar han är i skolan verkar vara så mycket som han orkar och klarar av (ca 2,5 timme) men att vi skulle lägga till måndagar också. Så nu ska han vara i skolan alla dagar utom torsdagar och då är han där mellan 8,30-11,00.
Nu kommer snart sommarlovet och då är det ju ingen skola och som det ser ut nu så klarar han inte av att vara på fritids så det blir att börja om från början igen efter sommarlovet, med en ny inskolning.

Varje morgon när Ludvig vaknar så säger vi, Ludvig idag är det dags att åka till skolan och träffa dina kompisar (och så säger vi namnen) och träffa (namnen på lärare och de två resurspersonerna i klassen) och varje gång så möts vi av ett leende från honom.
En dag när jag hämtade honom och vi gick ut för att ta på ytterkläderna så sa han, luktar som, luktar som ( det luktade mat) mat...äta :-) då var det knappt att han ville följa med mig hem. Det ser jag också som bra betyg men jag vet att han inte hade orkat fler timmar än det han är där nu. Han känner säkert som om han skulle klara mer men då vet vi också hur det blir när vi kommer hem.