I fredags körde Kristian och hämtade Ludvig på skolan och möttes av Ludvig och hans assistent ute på skolgården.
Väl hemma var det dags för lunch och Ludvig var extremt gnällig och rastlös. Det kvittade vad vi än gjorde så passade det inte. Det var lite lugnare med kisseriet men någonting kände vi att det var som inte stämde.
Vi gick bort på lekplatsen och medan barnen och Kristian stannade där gick jag iväg och handlade glass. Det gick bra medan han åt sin glass men sen fortsatte han med gnyendet och sa bara ont, ont. Vi kan inte förstå var det är han har ont och han pekar inte heller när vi frågar.
Jag frågade Kristian om något hade hänt i skolan eftersom de var ute när han kom och hämtade. Tydligen hade han blivit arg när de skulle gå in efter att ha varit ute och bara sagt, ska hem så då gick de ut igen tills vi hämtade. Redan där märktes det att något var fel.
På kvällen grillade vi och när barnen äntligen kom till ro i sängarna så var det underbart skönt att bara lyssna till tystnaden.
I lördags hade vi tänkt att vi skulle åka iväg på en längre utflykt så jag och Nora bakade muffins och började packa ihop. Precis innan vi skulle åka så tänkte vi att Ludvig skulle få gå på toaletten och då kommer det blod från rumpan. Det blev ändrade planer efter att vi hade pratat med avdelningen så vi körde en sväng ner till stranden och hade vår picnick där. Vi lät Ludvig få känna på sanden och ett litet leende kom det från honom som visade att han kände igen det.
Efter en stund på stranden så ringde sköterskan som då hade pratat med läkaren (han som jag ringde och störde på den lediga helgen när vi inte blev insläppta på akuten) och han sa att vi skulle åka till barnakuten och han skulle säga till att vi var på väg och att vi inte skulle sitta och vänta i väntrummet.
Ludvig var lika fantastisk igår, inte en protest när läkaren klämde och kände på magen. Lite obehagligt tycker han det är när han måste lägga sig på rygg men det gick snabbt över om han bara får hålla min hand eller känna att jag är väldigt nära honom.
Det visade sig att han var mycket förstoppad (igen, trots att vi tycker han sköter magen) och att där var en spricka som säkert orsakat blödningen. Efter tre microlax så skötte hans mage sig och idag har han varit på mycket bättre humör.
Nu när jag tänker efter så kan det mycket väl vara att det är förstoppningen som orsakat trängningarna på blåsan. Vi har i varje fall märkt att något inte har stått rätt till för han har varit extremt gnällig och slagit en del på sig själv och bara sagt ont och det sa jag till läkaren. Vi ser så tydligt på hans kroppsspråk att där är något som är fel men vi kan inte ta på vad det är. Han höll med, det är bättre att kolla upp det och om det blir någon feber eller några andra symtom måste vi in igen för då är det inte förstoppning som man nu misstänker. Hans infektionsprov var i varje fall bättre igår så det var ju bra.
Vet ni vad han sa sen på kvällen när han duschade? När jag är på sjukhus, då är jag sjuk...tänk vad denna lilla kille utstår och hur medveten är han inte???
Idag var vi uppe ganska tidigt så jag och Nora bakade scones och en ny omgång med muffins och sen kom farmor och farfar på frukost.
Ludvig accepterade att sitta och leka på sitt rum, han var nere och fikade med farmor&farfar men sen gick han upp och lekte igen och det gjorde han fram till lunch. Min farmor som fortfarande är kvar på korttidsboendet var riktigt dålig idag, varken åt eller drack och bara låg och tittade, sa inte ett ord. Jag bestämde då att försöka ta med Ludvig dit (Nora går ju inte eftersom hon fortfarande har koppor som inte har torkat) och hälsa på henne. Hon har inte träffat Ludvig sen i julas och hon har frågat mycket om honom. Det var inga problem att ta med honom, han var hur glad som helst och kände, tog och klappade på farmor Gerdas arm. Han pratade om att prata danska (min faster var oxå med och hon pratar danska), säger blä, blä,blä...:-)
Tyvärr så kändes det som om inte farmor Gerda märkte att Ludvig var där, hon visade i varje fall inget av det men kanske hon ändå har hört honom.
Ha en skön vecka!
Åh, vilka härligt somriga bilder! Och fint att han reagerade positivt och med ett leende på sanden och stranden.
SvaraRaderaOch jag förstår att det måste vara hur frustrerande som helst att inte förstå var han har ont och om han har ont. Så jäkla tråkigt att han ska behöva ha ont liksom. Men skönt att det är bättre nu, och att ni kan ha lite uppsikt över det.
Varma kramar!
Vilka fina bilder! Trist bara att ni behövde åka in till sjukhuset igen! Förutom att jag så klart delar ert elände, känner jag alltid en ökad oro för min egen dotter varje gång jag läser om nåt nyss som händer hos er. Problem med förstoppning, ständigt återkommande feber varje vecka, okontrollerade humörsutbrott etc. är sånt som jag också dras med vad gäller min dotter, men det finns ingen läkare som tar mig på allvar! Nu är hon sjuk igen! 2 dagar på dagsis sen är det kört! Kraftig förkylning, hemsk hosta och feber! IGEN! Det har bokstavligt talat varit varje vecka sedan september (bortsett från de veckor vi var på semester då hon faktiskt höll sig frisk) och det är minst lika jobbigt för henne som det är för mig! Har en ny läkartid om 2 veckor och även om det besöket är ämnat handla om hennes matallergier, tänker jag tjata igen! Man gör allt för sina barn och lider när man ser att de inte mår bra! Oron för vad det skulle kunna vara växer när man märker att det inte blir bättre och tiden bara går!
SvaraRaderaJag hoppas dock ni får en bra vecka med minimalt med incidenter!
Stor kram,
Annika K
Skönt att det inte var något mer dramatiskt med Ludvig än förstoppning (även om det kan vara nog så jobbigt). Precis som du skriver, skulle jag inte utesluta att farmor ändå uppfattade att ni var där, trots att hon inte kunde visa det. Bra gjort att ni besökte henne i alla fall!
SvaraRaderaKul att ses även om det var kort.
Kram från Karin