Varför blir jag inte förvånad???

Idag kom det brev från Försäkringskassan till Kristian och när jag öppnade så blev jag inte ett dugg förvånad, har bara väntat på det.
När Nora är sjuk så har Kristian tagit Vab på henne, om det inte bara är en liten fis på tvären. Nu har vi haft ganska mycket på sistone med Nora, nu senast var det ju vattenkopporna.
Idag fick vi ett brev där de skrev att de funderade på att inte bevilja Kristians tillfälliga föräldrarpenning eftersom den andra föräldrern har varit hemma med ett äldre barn som är sjukt, de anser att en förälder kan ta hand om två sjuka barn samtidigt,

Visst det köper jag....i vanliga fall men som sagt, de är välkomna hem här närsom för att se hur vi lever. Hade jag haft två "friska" barn som är sjuka hade jag oxå kunnat ha båda hemma själv men...i vårt fall är det lite annorlunda. Att ha ett barn som kräver hjälp i stort sett dygnet runt och sen en liten sjukling som verkligen behöver uppmärksamhet när hon är sjuk, ska hon inte få det då???? Ska jag ta med sjuka Nora till Ludvigs skola och smitta ner alla de andra för att Kristian inte får vara hemma eller ska jag inte låta Ludvig få vara på skolan för att Nora är sjuk. Inte nog med det, ska han inte få vara på Hab och jobba med sina funktionshinder för att Nora är sjuk????
Jag kan inte säga annat än att ibland blir jag så fruktansvärt trött på allt. Vi hade precis fått igenom det andra och så kommer detta, varför kan vi aldrig få en liten lugn stund????

Idag när jag ringde till kundtjänst så frågade jag om de inte gick in och kontrollerade den andra föräldern, varför den var hemma. Till svar fick jag, det ska man göra men...
Han la en notering och skulle skicka ärendet vidare och nu får vi vänta och se om vi får några pengar utbetalda.

Jag bara tänker så här, när jag var liten och sjuk då ville jag ju ha någon av mina föräldrar som "passade" upp mig. Om Nora är sjuk, ska vi då inte få passa upp henne, räcker det inte med att hon alltid annars får höra, nä Nora du får vänta för jag måste ta Ludvig först, nä Nora jag måste hjälpa Ludvig först, nä Nora Ludvig sitter på toaletten nu så jag måste bara osv. Har man 40 graders feber och kroppen full av prickar då känner man sig liten och vill så klart ha hjälp är det så svårt att förstå???

Tänk om de bara ville komma hit och se hur vi lever...