söndag 15 maj 2011

Envisast vinner eller???

Alla som känner mig vet nog att jag är envis :-)
I torsdags var jag och Nora ute för att testa hennes cykel, hon har inte cyklat förr, tyvärr så har hennes behov hamnat lite längre ner eftersom det har varit så mycket. Vi vet om det och nu försöker vi tänka om men...i varje fall så gjorde vi vid Ludvigs gamla cykel men hon fick på en rosa cykelkorg och så köpte vi prinsess knä o armskydd så det inte bara blev en killcykel.


Hon var inte så villig till att vilja trampa framåt utan hon bromsade mest. Jag blev nästan trött på henne, att hon inte ville lyssna att hon inte skulle trycka bakåt utan framåt. I varje fall, vi var ute en stund men hon tröttnade fort och var för bekväm för att själv trampa. Nu ska vi träna varje dag så hon lär sig cykla. I fredags var vi ute en liten stund men det gick också sådär. Igår efter att vi hade varit en sväng på Mobilia och hämtat lite mediciner till Ludvig och linser till mig så frågade vi Ludvig om han ville testa att cykla (han har varit väldigt skeptisk till det tidigare). Fick inte så bra svar men han fick känna på sin cykelhjälm. Han blev nog mest rädd i början och gjorde ett enormt motstånd så efter fem minuters kämpande så fick han gå av. Vi gick ner till lekplatsen men hela vägen så tjatade han om sin cykel och att han skulle cykla. Jag gick hem och hämtade cykeln och han fick på sig hjälmen och med bådas hjälp fick vi upp hans ben, ena på pedalen och det andra på kedjeskyddet och när han sen fick börja åka märkte han att det var ganska mysigt och en känsla han kände igen så då såg han glad ut igen. Så jag säger det igen, envisast vinner och i detta fallet är det jag :-) Ludvig är envis men jag är ännu mer envis.






2 kommentarer:

  1. Önskar jag hade samma energi som du att vara envis! Har försökt lära vår dotter cykla utan stödhjul sedan förra sommaren, men det går inte så bra. Hon är en sån som inte vill ha hjälp utan ska kunna allting själv. Ibland är det en bra egenskap, men när man ska lära sig cykla, kan det vara bra om någon får hålla tills man hittar balansen! Winston fick sin första cykel i mars och den är lika stor som syrrans. Tyvärr gör storleken att den inte blir så stabil med stödhjul så han välter lätt, vilket gör att han tröttnar! Hoppas vi alla får mer energi till att träna när det blir varmt igen!
    Som vanligt fina bilder och Nora ser ut att tycka det är kul i alla fall, även om det inte varar så länge! Barn brukar tröttna fort på sånt de inte behärskar riktigt!

    Hoppas ni får en skön vecka!
    Kram,
    Annika K

    SvaraRadera
  2. Sedär, två små galningar på cykel! Härligt att ni kunde locka igång dem bägge två! Din envishet är oslagbar och nu får du bevis på vad du kan åstadkomma - bra jobbat! Säkert underbart för Ludvig att få känna vinden i ansiktet och att han själv kan hjälpa till att ta sig fram.

    Gissar att Nora har stoltserat med ett riktigt krusigt hår också?

    Kramar från Karin

    SvaraRadera