Tvång eller inte

Det är så svårt att avgöra vad som blir som ett tvång för Ludvig eller om det är ett "problem", att han är sjuk. Ni kanske funderar på hur jag tänker, för visst är ett tvång att vara sjuk eller är problem i sig själv men...

I december fick Ludvig svårt att svälja, det tog många långa timmar vid varje måltid, han svalde inte undan saliv osv. Det startades en lång utredning eftersom det är en funktion som försvinner vid ALD. Vi själva trodde ju från början att det bara var ännu ett tvång, i varje fall ett tag men sen började vi undra. Utredningen visade ingenting och efter ca tre veckor så hade det blivit mycket bättre och nu är det borta.

För ett par veckor sen började han med kisseriet, han sa hela tiden att han var kissnödig och vi tog honom till toaletten och ca var femte gång kom det något. Flera gånger såg vi hur han kämpade och pressade för att det skulle komma något men där kom inget. I tisdags hade avlösaren honom och det var likadant då så igår var vi och lämnade ett urinprov för att utesluta urinvägsinfektion. Idag kom svaret, det visade negativt så riktigt så lätt var det inte denna gången heller.
Vi åkte in till dagvården idag efter vi pratat med en sköterska, doktorn ville kolla honom för säkerhetsskull. Inget såg konstigt ut men de tog en snabbsänka, ett CRP för att vara på den säkra sidan. Det låg på 22 och det ska vara under 8 så lite förhöjt men tyder mest på ett virus så...då står vi här igen. Är det bara ett nytt tvång som kommer att försvinna om några veckor, är det en svacka i hans sjukdom eller är där något annat som inte stämmer.

Vi kan aldrig ta något förgivet, att det ordnar sig av sig själv eftersom han inte alltid kan göra sig förstådd med sitt tal. Vi måste hela tiden försöka se andra signaler och lita på vår magkänsla om hur vi ska agera i de olika beteendena. Det är tur att personalen går på vår linje och hellre kollar honom en gång för mycket än för lite. De är helt med på hur vi tänker och hur våra funderingar går.
Han var lika grym idag hos läkaren, hon drog och klämde på snopp och pung utan att en protest och utan ett gnällande, tittade i öron, hals och lyssnade på honom utan ett ord, när de tog blodprovet så satt han bara blickstilla och bara tittade men gladast blev han ändå när vi satte oss i bilen och åkte hem igen :-)