Helgen har varit ganska turbolent, Ludvigs humör har gått upp och ner och det har varit mycket konflikter inom honom. Näsan var lite stopp igår morse så om det är en förkylning som står o spänner eller något annat det vet vi inte. Idag när han åt frukosten så rätt som det var så hoppade han till som om det gjorde ont någonstans men han kan inte säga eller visa var det gör ont. Kanske kan det vara något sådant som ställer till det för honom, smärta som ingen vet något om mer än han själv.
I lördags var han på bra humör när avlösaren kom och hämtade honom, de åkte in till stan och hade varit i leksaksaffär, åkt rulltrappa och sen hade de gjort ett försök till att fika men där gick gränsen för Ludvig. Igår kom hon igen fast efter lunch och hämtade Ludvig, redan då sa hon samma sak som vi hade sagt innan, hans ögon såg så trötta ut, nästan lite svullna. Han var lite tveksam till att följa med men efter lite bus så gick det bra att ta på sig och följa med. Igår åkte de iväg för att åka skridskor och det var verkligen en utmaning för stackars avlösaren. Hon hade först tagit på Ludvig sina skridskor och då hade han först blivit arg för att hon tog av honom skorna men sen kändes det ju roligt när skridskorna var på. Då skulle hon ha på sina egna men då tyckte Ludvig att han var klar och reste sig och försökte börja gå :-). När sen hans hjälm skulle på så blev det vilda protester och när de kom ut på isen så hade han börjat kasta sig och gnydde mest hela tiden. Avlösaren gav sig inte utan de var på isen en stund och sen när de kom av och Ludvigs hjälm kom av då var han på ett strålande humör.
Kvällen var sisådär, han visste inte själv vad han ville och det slutade i många utbrott men han somnade ganska snabbt när vi väl kom dit och han sov till fem i morse. Idag ökade jag dosen på hans cortison, höjde med en tablett (har tillstånd från läkaren att mixtra lite med dem om vi ser behov) och hoppas att det hjälper honom. Han har växt en del, både i vikten och längden så det kan vara dags att öka den permanent, i somras låg han precis i underkant av dagsdosen. Nästa vecka ska vi träffa endokrinlogen som har hand om hans Addisson så då får vi se om han ligger på rätt nivå. Kanske det bara är det som behöver justeras för att han ska må lite bättre.
Önskar så att han kunde säga, peka eller visa på något sätt var han har ont eller var det känns konstigt.
Ha en skön vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar