Idag ringde jag till dagvården och pratade med sköterskan där, det räckte att jag presenterade mig och sa att vi hade fått en kallelse och så sa hon, ja till en MR.
Pratade om att Ludvig är så svårstucken och att det kanske är bäst att försöka sätta nålen dagen innan eftersom han sen ska sövas så tidigt på morgonen (denna gången har de tänkt till, inte så smart senast när han hade fått en tid på eftermiddagen med tanke på hans enorma kontrollbehov och hans exakta schema). Hon höll med, alla förberedelser som går att göra på tisdagen ska göras och det var okej att vi kom senare till dagvården så vi hinner med besöket hos endokrinologen innan som vi har fått samma dag.
Frågade även om hon kunde lägga en förfrågan till Ludvigs läkare om han har fått svar på de långa fettkedjorna, om inte så kanske han kunde lägga en remiss på att det ska tas när det ändå sitter en nål i Ludvig.
Jag bad så mycket om ursäkt för att vara en sån besvärlig mamma men hon sa att det var bra att man själv har önskemål och att vi säger ifrån.
När det gäller att börja berätta för Ludvig om sövningen så tror jag vi väntar till måndagen eller senast på tisdagen när vi är på dagvården och gör bedömningen. Tidigare var vi tvungna att förbereda mycket tidigare men nu tror jag att det räcker en dag innan.
Förhoppningsvis så gör hans tvångsmedicin oxå att han mår bättre psykiskt och att de underlättar ångesten för honom. Vi får se, det är ett tag till innan det är dags. Jag håller mina tummar hårt att han inte blir så som förra gången, då han blev helt apatisk i några månader efter.
Du är så klok Madde, som kan tänka ett steg längre för hur man kan göra allt så bra som möjligt för Ludvig. Hoppas hoppas att det inte alls blir en så jobbig upplevelse som du bävar för.
SvaraRaderaKram fr Karin