torsdag 12 januari 2012

En liten filur

Förra veckan så fick vi hem Ludvigs nya arbetsstol, det ser ut som en kontorsstol men med lite andra finesser på. Det finns både armstöd och fotstöd på den och den hade varit alldeles perfekt för Ludvig nu eftersom hans ben är väldigt skakiga. Den stol han har nu där sitter han med benen fritt hängande ner, han når inte ner till golvet, ibland lyckas han sätta sina ben på kanten av stolen men oftast hänger de bara rakt ner vilket ger dålig balans till resten av kroppen. Testa själv, sitt med benen hängande och ät och drick o se hur mycket koncentration det går åt till att hitta balansen.

När vi var och provade ut stolen så satt han som ett ljus i den, han satt en bra stund där men tror ni han gjorde det nu när vi fick hem den? Inte en chans att han tänkte sätta sig i den, vi testade först en gång när vi skulle äta men då fick han världens utbrott så då tog vi bort den för att undvika att han inte skulle äta något den kvällen. Dagen efter testade vi när det var dags att leka med lera, han kände på stolen och puttade undan den, vi testade sätta upp honom och låste stolen men då sköt han undan hela bordet istället så stackars Nora som satt mitt emot fick ett bord i magen.
Nu blir det till att träna lite varje dag med den här stolen för han behöver verkligen den, han har blivit så mycket skakigare i benen, även i hans höger ben som annars har varit stilla där börjar vi se skakningar. Hans vänster arm är oxå skakig, det händer då och då att maten hamnar på kinden istället för i munnen när han lyfter upp sin arm för att stoppa in i munnen, kommer det en skakning så är det inte lätt att pricka rätt men han fortsätter kämpa, han vägrar ta emot hjälp.

Då undrar man förstås hur han kunde vara så villig att testa stolen på hjälpmedelscentralen, varför satt han så stilla där? Tror att han tänker att om jag bara är tyst, stilla och gör som de säger så kommer jag snabbare härifrån. Vi har sett det förr, då när vi åkte på tätare kontroller på sjukan, då kunde han leva rövare här hemma, hela vägen till sjukan men när vi kom in blev han som ett ljus, tyst, lät läkare, sköterskor göra vad de skulle med honom för han insåg att om han protesterade där så skulle allt ta mycket längre tid innan han blev utsläppt. Han är ganska smart den lille filuren <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar