I lördags fick svärmor utnyttja sin födelsedagspresent från oss. Hon har sagt hur länge som helst att hon vill rida och nu fick hon en privatlektion i stallet där Nora rider.
Det gick hur bra som helst för henne, lite problem att ta sig upp på hästen med tanke på höftprotesen men med lite hjälp så var hon uppe.
Nora fick oxå en chans att sitta på den stora hästen och jag tror hon längtar tills ridningen börjar igen i vecka fem. Barnens kusin var oxå med och följde sen med oss hem och var här till kvällen.
Igår var Ludvig med avlösaren i fyra timmar och det hade gått jättebra, de var hemma hos henne, var ute på lekplatsen och sen hade de tagit hunden med sig till skogen och varit där en stund. Det går bra så länge de är igång och gör saker men så fort Ludvig ska sätta sig ner och ta det lugnt eller fika eller försöka äta blir det högljudda protester. Lika glad som han blir när D kommer och hämtar honom så blir han lika glad när han kommer hem och då vill han gärna att hon ska gå igen :-)
Vi pratade om Ludvigs mediciner med D, jag sa att det verkar som om baklofenen är ute ur kroppen på honom nu för han sover så mycket bättre. Frågan är då om vi ska försöka öka dosen på hans tvångsmedicin eftersom vi ser en hel del tvång. Det står i beskrivningen att man brukar börja på 25 mg och sen ganska snart öka till 50 men jag var tveksam till så hög dos från början så jag o läkaren kom fram till att vi började med 12,5 mg men ganska fort ökade vi upp till 25 när vi såg att Ludvig inte tog skada av dem. Därefter har vi ökat en gång till men då bara till 37,5 mg så det finns säkert utrymme. Då sa D att även om vi inte själv tycker att vi har så mycket tålamod så har vi verkligen det, hon har sett och träffat så många barn och föräldrar så hon ser skillnader. Hon sa att det inte var många som tänker som vi, det är inte många som hade orkat ta de konflikter det blir med alla tvång, då hade det varit lättare att bara öka dosen med medicin. Så skulle jag aldrig kunna göra, det värsta jag har varit med om var när Ludvig mådde så dåligt av första tvång medicinen, när han blev en aggressiv zombie. Jag vill inte se mitt barn drogat, jag vill ha en lagom dos och jag tar gärna lite tvång om jag fortfarande får en aktiv son. Där är jag så glad att jag har personal inom vården som gärna lyssnar på mig och mina funderingar och att vi hjälps åt att hitta en bra väg till Ludvig.
Nu är det ny vecka igen och det är bara att fortsätta där förra veckan slutade. Ligger lite efter med saker som ska bli gjorda efter det långa juluppehållet.
Ha en riktigt skön vecka och ta väl hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar