måndag 30 januari 2012

Nyårslöfte

Jag hade några löften till mig själv på nyår och hur det har gått så här en månad in på det nya året, ja inte helt bra men jag tränar på mina löften :-)

Det jag hade lovat mig själv var, att varva ner, att försöka ta det lugnt i varje fall någon dag i veckan när Ludvig är på skolan, börja träna, minska på socker o kaffe, sova mer, baka mindre och försöka ta bättre hand om mig själv för att orka fortsätta ta hand om min familj.

Som jag skrev i förra inlägget så är vi inne på vårt tredje år med en allvarligt sjuk son, det börjar kännas i både kropp o knopp. Under dessa tre år har jag gått på högvarv, jag är igång från klockan ringer 5,15 på morgonen tills jag däckar i soffan på kvällen när barnen har kommit till ro. Tidigare hade jag svårt att sova på nätterna också men det har blivit bättre. De timmar som Ludvig är i skolan då förbereder jag mat, handlar, tar alla samtal som behövs ringas, tvättar, får undan saker, bakar osv, bara för att när Ludvig sen kommer hem så kan jag hjälpa honom med det han behöver hjälp med. Klockan tre kommer resten av familjen hem, Nora och Kristian, ibland hämtar jag Nora lite tidigare. När de är hemma så har vi märkt att för tillfället så blir eftermiddagen väldigt lång om vi inte gör något fram till kvällsmaten med Ludvig, han har svårt att komma till ro att leka, han vill mest stöka med kuddar o filtar och tvånga eller så vill han bara att man går med honom fram o tillbaka så nu försöker vi hitta på något, att åka iväg en timme eller två innan det är dags för kvällsmat, toabesök, duschning och nattning.

Jag har blivit bättre att försöka ta det lite lugnt på förmiddagarna, sitter ner och löser lite sudoko, dricker mitt kaffe i lugn o ro (har tyvärr inte minskat på det ännu, kaffet alltså),sitter ner och äter frukost och lunch jämfört med tidigare när jag bara har kastat något i mig medan jag har gjort något annat, har bakat mycket mindre detta året, har bara blivit några chokladbollar, matbröd, semlor och en morotskaka och faktiskt så har jag själv inte ätit så mycket av det så jag har dragit ner på sockret :-)

Förra veckan var jag på gymmet och fick en genomgång på maskinerna och idag var jag där själv och tränade. Jag kan inte säga att jag tycker det är roligt att träna men jag hoppas att jag kommer dit då det blir ett måste att gå till gymmet men annars så är den största anledningen till att jag tränar att orka med att kunna hjälpa Ludvig. Det börjar kännas i kroppen, den börjar bli sliten, den stackars ryggen. Ludvig blir större o större och tro det eller ej, tyngre oxå, han är ändå en lättviktare i kilo men med hans funktionshinder så blir han extremt stark och hjälper inte till alls så det krävs mycket av oss som hjälper honom.
Det kändes faktiskt ganska bra när jag kom hem och hade kört ett pass, det jag gillade allra mest var att gå snabbt på löpbandet, det kändes som om jag hade kunnat gå där hur länge som helst. Så nu ska jag försöka ta mig dit minst två dagar i veckan.

Så jag gör mitt bästa för att hålla mitt nyårslöfte :-) och jag återkommer när vi kommer längre in på året.

Tisdag och onsdag behöver vi alla era tummar hårt hållna för då är det dags för Ludvig att förberedas inför sövning och sen själva sövningen.

Ha en skön måndag!

2 kommentarer:

  1. Heja, heja Madde. Själv har jag inte visat mig där. Det kommer, men först måste nacken fixas.

    Imorgon ska jag tänka extra på er. Det kommer att bli bra.
    Styrka och energi skickas till hela familjen.
    Kram
    Marianne

    SvaraRadera
  2. Hej Madde!
    Jag tänker på er mycket varje dag. Idag och imorgon extra mycket. Ni gör rätt som gör en ny MR, även om det är jättejobbigt. Ni är sådana kämpar, alla fyra! Hela familjen påverkas när det är såhär och det är svårt att orka räcka till för allihopa. Bra att du tar hand om dig, men ha inte för stora krav på dig själv, det orkar man inte. Jag får styrka av din berättelse och det hjälper mig i vår kamp mot ALD, jävla skitsjukdom! Jag hoppas att det snart blir torsdag så det är över.
    Vi tänker på er och pratar ofta om er.
    Många kramar! Mia

    SvaraRadera