Nya framsteg

Igår körde vi hem till svärföräldrarna och firade Fars dag och när vi körde dit så sa Ludvig, mormor, morfar, farmor och farfar. Det är stort, han har inte sagt något sådant på riktigt länge <3
Igår på förmiddagen var Kristian iväg med Nora hos tandläkaren och då satt Ludvig på golvet och försökte leka med något men han tragglade mest så jag försökte sätta honom i sin snurrefåtölj och då säger han, nej leka med smålego. Det har han ju heller inte gjort på länge men han fick lite av sitt lego och han har grym vilja till att försöka. Han kämpade lång stund för att få på en hjälm på sin lilla gubbe.
Det jobbiga nu är att vi börjar få tillbaka hans velande och det hemska humöret med de grymma utbrotten där han kastar sig hejdlöst på marken och slår på sig själv. Han höll på i två timmar igår och det var bl a när synpedagogerna var här så de var lite stressade när de gick härifrån.

Psykologen var här idag, hon kom ganska tidigt så Ludvig höll på att ta på sig sina kläder när hon kom. Hon frågade om vi alltid hade sådant grymt tålamod och var lika pedagogiska när det gällde kläderna. Faktiskt när det gäller det så är vi det, det får ta tid bara han får på sig sina kläder. Det är inte alltid det går men om vi ser en liten förmåga då får han kämpa tills han har klarat det. Hon sa att man behöver ju inte överdriva, ser man att det inte går så kan man hjälpa till för att det inte ska ta för mycket energi från oss. Det tar inte energi från mig, där är så mycket annat som gör det istället =). Jag brukar gå och göra mig själv i ordning eller ta en kopp kaffe till så...Då sa hon någonting som gjorde mig så glad, det är tack vare er som han har de förmågor kvar eller de han utvecklar igen. Hon menade att eftersom vi lägger ner så mycket tid med träning på honom så klarar han också mer och mer.
Vi märker av en hel del trots från hans sida också, sånt som vi inte kan skylla sjukdomen på. Psykologen sa att det här med att kasta sig och slå på sig är klar 6 års trots om det kommer i de läge när vi säger till honom att så eller så får man inte göra och det är faktiskt i de lägen det har kommit dessa senaste dagar. Skönt att höra, att han faktiskt har lite trots också och inte bara en grym sjukdom.

Vi har insett nu att det blir problem nu när Kristian jobbar kväll, tidigare tyckte jag att det var okej för då satt Ludvig mest i sin säng och pratade med sig själv och då hann jag med det andra. Nu kräver han mycket mer hjälp i leken, Nora behöver sin hjälp, kvällsmat ska fixas, barnen duschas och nattas. Jag har tur som har min bror och föräldrar som hjälps åt att komma hit och hjälpa mig när de kan.
Resten av veckan är ganska lugn och det händer inte så mycket för tillfället. Vi fortsätter dokumentera hans sömn, hans ord och om det händer något speciellt. Vi undersöker alternativ till skola och aktiviteter för honom, jag har lite papper som ska in till försäkringskassan osv så...helt stilla är det inte här =)

Ha en fortsatt skön vecka!