Det var bättre förr...

Så som det är nu så håller jag med alla dem som säger, det var bättre förr...
Med förr så menar jag bara ett par år tillbaka.
Just nu är det bara drygt och det går inte att förklara. Jag har jagat läkaren idag, har pratat med psykologen för så här kan vi inte fortsätta, det är ohållbart för hela familjen.

Ca 3/4 av Ludvigs vakna tid går åt till tvång. Pratade med psykologen idag när hon tittade förbi och hon sa att det måste ha med hans mediciner att göra men när jag sa att han äter ju inga mediciner längre sa hon att det finns mediciner att få mot tvång. Vi hade lite tur för han fick två tvång medan hon var här så hon fick titta lite på honom. Hon sa att det känns som om han pendlar mellan tvång och trots, gränsen är hårfin och det handlar om sekunder mellan dessa två beteende.

Att få ont i magen varje gång det närmar sig att försöka få ner honom för trappan för att äta eller gå ut det är inte kul. Det tar minst 20 minuter varje gång och tålamodet det tryter på oss båda två så vi måste byta av efter en liten stund.

Vi är så tacksamma över att ha Ludvig i livet men som vi önskar att vi hade en tidsmaskin och kunde vrida tillbaka klockan några år.

Jag hoppas få kontakt med läkaren under veckan för här måste göras något för att vi ska orka.