Känns något bättre idag

Ludvig vaknade 4.25, lite för tidigt för min smak :-) men vi börjar väl bli vana. Inte för att vi stiger upp då men vi kan ju inte somna om helt och hållet för man hör honom hela tiden i bakgrunden.

Jag ringde kuratorn för att höra om hon kunde jaga läkaren och hade sådan tur att hon skulle träffa honom under dagen med en gemensam patient så hon lovade lämna ett meddelande till honom då.

Han ringde i eftermiddags och sa att han hade fått lappen. Jag berättade om tvången och han bara hmm, hmm och hmm. Han skulle ta upp det med en psykologkollega och höra hur man ska göra i denna situationen. Antingen så måste han börja medicinera men då riskerar vi att något annat tar vid eller så är det kognitiv behandling om det funkar eller så får vi vänta ut dessa tvång för så har det ju varit tidigare, att de försvinner för att övergå till något annat efter några veckor. Han skulle höra sig för, när det sen gällde vattenkoppor så skulle han höra om det kunde tas ett blodprov för att mäta antikropparna mot vattenkoppor. Han försökte titta i journalerna för att se om "tysken" (donatorn) har haft det för i så fall ligger det ett skydd hos Ludvig men han hittade inget. Tänk om det kan vara så lätt att bara kolla det genom ett litet blodprov.

I förmiddags kom avlösaren och tog Ludvig och då passade jag och Nora på att trotsa stormen och mötte grannflickan Linnea med mamma Helena ute på lekplatsen. Efter en stund så gick vi in och åt lunch och flickorna fick leka vidare.

I eftermiddags kom mormor&morfar&morbror och åt middag.

Nu ligger barnen i sängarna och själv ska jag dyka ner i mina böcker.