söndag 20 februari 2011

Provsvar

Har ju glömt att skriva om att vi har fått Ludvigs provsvar för vattenkoppor.
Jag ringde i torsdags och fick dem, sköterskan bad så mycket om ursäkt för de tråkiga svaren. Tydligen så var provet uppdelat i två delar och det ena provet hade ett gränsvärde vilket sköterskan inte riktigt visste vad det innebar och det andra provet var negativt vilket innebär att han inte har antikroppar mot vattenkoppor, tråkigt nog.

I fredags ringde jag till dagis för att kolla läget och då hade de skickat hem ett barn från avdelningen i torsdags med koppor så...
Vi har pratat och pratat om hur vi ska göra med Nora, ska vi riskera och låta henne vara på dagis eller ska hon vara hemma ett tag till. Vi har fortfarande inte kommit fram till något bra svar men som det ser ut nu så fortsätter hon vara hemma lite till. Denna veckan är det sportlov och då kanske det är fler barn hemma än på dagis.
Pratade även med specialpedagogen om det som alla säger, det är så synd om Nora, hon behöver verkligen vara på dagis (hör det väldigt ofta). Hon sa att det finns inga direkt behov av att vara på dagis när man bara är tre år, då har man precis börjat leka lite tillsammans med andra barn, annars leker de ju mycket bredvid varandra. Hade hon börjat komma upp i fyra års åldern, då hade där varit ett större behov så...jag litar på henne, lyssnar på henne och intalar mig själv att Nora tar ingen skada av att vara hemma. Hon får vara med mycket, hon följer med och leker på Hab, ibland är hon med och leker med avlösaren och Ludvig, ibland träffar vi Linnea och någon gång leker hon med Frida och nu har hon ju börjat på gymnastiken också så...det går ingen nöd på henne mer än att hon saknar sitt dagis väldigt mycket. Snart är det vår och förhoppningsvis försvinner koppor och kräksjukor så då kan hon komma tillbaka till dagis.

4 kommentarer:

  1. Hej Madde! vad skönt att du har lite bra bollplank omkring dig. På "vår" tid var det vanliga att så smått börja lämna barn på dagis vid 3 års ålder... och hade man lämnat in en ettåring som varken kunde gå eller prata, hade de nog tyckt att man var en tokig förälder (jag pratar alltså om när jag var barn). Men verkligheten ser ju annorlunda ut för de flesta familjer idag och man måste tillbaka till jobbet. Du, Ludvig och Kristian är ju de viktigaste personerna i Noras liv, och ni är så väl medvetna om allting! Men det är klart, att det kunde vara skönt för er därhemma att Nora hade kul på sitt håll ibland.

    Jag håller tummarna för att sjukorna på dagis snart är borta så att ni kan välja fritt för Noras del!

    Kram fr Karin

    SvaraRadera
  2. Håller med om att hon har ju inte "behovet" av förskola än, men eftersom hon har gått där så är det ju självklart att hon saknar det.

    Skicka in henne här någon dag när avlösaren kommer så du kan plugga.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår att det känns jättejobbigt att inte kunna lämna iväg Nora till dagis när hon uttrycker att hon vill vara det. Det är inte en helt mänsklig situation ni är, man ska liksom inte behöva hålla tillbaka ett barn på det sättet. Men jag vet att ni gör det bästa utifrån situationen, och ibland så är det det som är gott nog. Det kommer som sagt att komma en dag då Nora återigen kan gå till dagis, och jag hoppas att den kommer så fort som möjligt!

    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Hej Madde!
    Jag tycker att det är rena lyxen att få vara hemma så som Nora får. Hon är ju så liten. Dessutom kan jag ju se vilken enorm stimuli hon får med hela er familj.
    Det räcker att kolla in hennes vackra ögon. Där vilar inga ledsamheter.
    Kram
    Marianne

    SvaraRadera