Just nu har vi mycket tvång och ett av dem är att när han ska ner för trappan så måste han sätta sig, resa sig för att sätta sig och så kan han hålla på tre fyra gånger.
Han är även väldigt rastlös och kan inte sitta still många sekunder, han vill helst hålla i en av oss och gå, springa och hoppa. Han blir då stark som en oxe och svår att hålla emot.
Idag när jag höll på med maten så hörde jag Kristian säga, jaså du vill ner och leka och det var inga problem att ta ner honom. Väl nere så vänder han direkt för att börja gå upp igen, bara för att räkna trappstegen (precis så som han alltid har gjort innan och som har varit borta en riktigt lång tid nu). Han räknade alla stegen upp, ingen kan nog förstå hur glada vi blev men detta var stort.
Till middag hade jag gjort kokt kyckling, ris och currysås och medan jag värmde Ludvigs fläskpannkaka så hade jag lagt upp lite av vår mat till honom, bara för att testa och se om han smakade det.
Gissa vad, han åt det...först bara kyckling och sås och sen fick han en sked med både ris och sås och det slank ner det med. Innan när han har fått ett riskorn i munnen så har han spottat och fräst men idag...Wow, två gånger överraskade han oss idag.
Nu ikväll efter kvällsmaten så räknade han precis som vanligt igen, tre tre tre men nu vet vi ju att han kan :-) Där är nog en hel massa i hans huvud som han så gärna skulle vilja dela med sig av men inte kan förmedla.
Pratade med psykologen idag, om vilka funktionshinder som är störst för Ludvigs del. Jag säger synen och hon höll med, syn och tal är de största funktionshinderna han har. De andra behärskar han bra och hade det inte varit för det andra så hade han klarat de andra ännu bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar