Vi redde det själv...denna gången

Igår var jag helt slut och gick och la mig innan klockan tio. Ludvig sover fortfarande i vår säng, har sagt att så länge han behöver den tryggheten så flyttar en av oss ut i soffan.
Jag hörde hur Ludvig bökade och stökade, han gnydde till lite men rätt som det var så bara skrek han rakt ut i luften och jag frågade om han behövde kräkas. Tur att vi har kräkpåsar vid sängen :-) för där kom det. Varken jag eller Kristian har sett den panik som han fick inatt, hela han skakade av panik och dessa hjärtskärande skrik. Det är svårt att veta om han har ont någonstans eftersom han inte kan helt sätta ord på det. Vi tog upp honom och han ville inte alls lägga sig igen så han travade runt lite innan han la sig igen. Han fick en extra kortison och lite vatten men den hann inte landa förrän den var uppe igen.
Jag ringde till barnkliniken och pratade med dem om hur vi skulle göra. De tyckte vi kunde avvakta ett litet tag och se om vi kunde få i honom en extra dos men om han fortsatte att kräkas mycket så skulle vi kontakta dem igen och höra vart vi skulle åka någonstans. Det kom lite till några gånger och klockan var nog fyra innan han somnade ordentligt.
Han blev själv orolig av att må dåligt, han pratade om sjukhus och sjuk ganska många gånger under natten. Han förknippar säkert detta med att man måste åka in och det kändes så skönt att vi slapp det.
Det konstiga är att idag har han ätit som vanligt, varit normal i magen och busat och härjat precis som vanligt.

När vi berättade för Nora att Ludvig varit dålig så såg man direkt en oro i hennes ansikte. Hon har frågat många gånger idag varför Ludvig blev sjuk inatt. Jag sa att sånt händer ibland bara men om du tittar på Ludvig nu så mår han bra igen. Jag frågade om hon tyckte det var jobbigt att han blev sjuk och hon tittade ner i golvet och nickade. Hon har sån koll på att om Ludvig blir sjuk så kan det hända att han måste in på sjukhus igen och det är jobbigt för oss alla.
Bästa kommentaren hon gav idag var när hon busade med morbror Patrik så hostade hon honom på skoj rakt i huvudet och så säger hon, jag börjar bli förkyld. Då säger Patrik, men då ska du ju inte hosta mig i huvudet och då svarar hon, det är sånt som händer ibland...hmm undrar så var hon har hört det :-)