Det har varit tyst från mig några dagar nu men så blir det ibland.
Här går det mycket upp men då visar det sig tyvärr negativt på något annat istället.
Ludvig är grym på att vilja göra saker nu, han försöker med det mesta och försöker verkligen göra sig förstådd på vad det är han vill. Han vill inte sitta still och leka längre, han vill vara i rörelse, han vill gärna att man går med honom. Han tycker om att vara ute och gå med sin rullstol, han tycker om att vara på lekplatsen och ja ni är säkert med så här långt :-)
Häromdagen var han och klippte sig och denna gången gick munnen i ett på honom vilket den inte gjorde förra gången för då satt han bara knäpptyst. Frisören var imponerad och kunde urskilja vissa ord.
Han pratar på i massor och många ord förstår vi och får ett sammanhang i men sen till en stor del är det rappakalja. Det känns som om han bearbetar mycket nu, där kommer mycket sjukhustermer, våningar på sjukhus, namn på läkare osv.
Igår var vi först på Mobilia och sen åkte vi till Ikea för att äta lunch och bägge delar gick så suveränt bra.
Det negativa då är att för varje framsteg där kommer så kommer det mer och fler tvång. Just nu är vi tillbaka i duschtvånget, vi har torktvång (måste torka näsa och mun), tvång när det gäller att gå ner för trappan. Han kan inte bestämma om han ska gå ner eller sitta ner. Ett par gånger har han velat gå ner för trappan istället för att sitta ner och bumpa på rumpan. Vet inte om det är tvekan när han ska ner för att det tar tid för honom att komma fram till siffran ett, för det är ju ett tvång i sig, att behöva räkna varje trappsteg så...
I kväll efter kvällsmaten testade jag att sätta honom på Nalle Puh bilen och så satte jag på Emil kepsen och han nappade på båda delar och det hade han absolut inte gjort för en vecka sen.
Nu ska vi sätta oss och titta på Melodifestivalen (är egentligen inte så glad för det men) och så ska vi äta Heta Räkor och hembakat Foccatiabröd. Jag tittar gärna på Halv åtta hos mig och detta var på menyn i torsdags och det lät så gott.
Ha en fortsatt skön helg!
Vad gör man åt dessa tvång? Det är säkert jobbigt för er som föräldrar men det måste vara ännu jobbigare för honom själv! Mitt i allt kan jag förstå om det även känns frustrerande när man ser på Nora och hur allt detta påverkar hennes uppväxt. Såg Dr Phil häromdagen och det handlade om en familj där en av döttrarna hade anorexi. Den andra dottern satt mest och grät medan hon fick berätta hur arg hon var på sin syster eftersom allting alltid kretsade kring henne och hennes problem. Mamman var också ledsen för hon ville så klart finnas där för båda tjejerna. Det är aldrig helt lätt att vara förälder, men det blir säkert ännu svårare när man har ett barn med särskilda behov som ni har! Ni gör ett fantastiskt jobb och jag beundrar din energi att baka, laga mat och allt annat du håller på med!
SvaraRaderaStor kram,
Annika K