Aldrig har jag hoppats så på en vanlig halsinfektion

Lördagen var en bra dag och sen söndagen började som en riktigt bra dag men tyvärr så slutade den så mycket sämre.
Från eftermiddagen och framåt så var det en fruktansvärd dag, massor med konflikter, vill, vill inte, lång tid vid mat, magen kurrar osv.
Det gick inte att nå Ludvig överhuvudtaget under hela eftermiddagen o kvällen. Vid mellanmålet hann vi med två bråk och det slutade med att det tog två timmar för att äta en lussekatt, två pepparkakor och en clementin.
Vid middagen sen så blev det tjafs meddetsamma så det blev ingen mat utan han la sig på sitt golv och tjurade och sa, magen kurrar. Den konflikten slutade med att jag tog in honom och duschade honom. När vi sen skulle smörja in honom så var det kört igen, bråk o skrik.
Dessa dagar är fruktansvärda, tårarna rinner, Ludvig skriker, Nora agerar på sitt sätt eftersom detta även tär på henne. När barnen lagt sig så blev det så tyst och det kändes som om det var rundgång i huvudet. Inga behagliga dagar vill jag lova. Det enda man kan tänka när detta inträffar är att det inte är så ofta längre och att det faktiskt inte är Ludvigs fel utan den elaka sjukan. Vi tror inte att han beter sig så här med vilje, undrar egentligen om han själv kommer ihåg dessa utbrott efteråt. Det är bara att svälja, ta nya tag och längta tills barnen går och lägger sig och hoppas på en bättre dag efter natten.

Inatt så vaknade jag till av att Ludvig svalde och svalde men han kom till ro igen. Efter en liten stund så var det dags igen, svalde, svalde, tuggade och svalde så jag tog upp honom. Då hade det kommit lite kräk i sängen så Kristian tog in honom på toaletten medan jag bäddade rent.
Två gånger kräktes han inatt men hans kropp redde det med två extra cortison tabletter. Efter ett par timmar så somnade han lugnt om igen.
Frukosten var mest till besvär, han ville inte äta men det lilla han fick i sig fick han behålla.

Psykologen skulle varit här i morse men vi avbokade. Jag berättade om helgen och hans problem som har uppstått vid maten, att det verkar vara svårt för honom att svälja. Hon tyckte att vi skulle kontakta Ludvigs läkare för att höra hur vi ska gå tillväga.
Ringde till hans sekreterare men tyvärr så var det inte telefontid så jag tog till nödlösningen :-) Ringde till kuratorn uppe på avdelningen och pratade in på svararen och inom en kvart hade hon ringt tillbaka och även sökt doktor L. Snacka om en klippa, världens underbaraste människa är denna kurator.

Doktor L tog detta med sväljproblemen på fullaste allvar, tyvärr skulle han och halva personalstyrkan iväg på sammanträde men han ordnade så vi kunde komma upp på dagvården och träffa en läkare där. En örondoktor ska också kopplas in för att kolla upp om det är sväljreflexen som är skadad eller om det är något annat.
Uppe på dagvården togs det alla prover som kan tas. Enligt doktor L så får vi hålla tummarna för att det "bara" är en halsinfektion så det inte är sjukdomen som har fortsatt och satt sig på svalget.
Han såg lite svullen ut i halsen men provet för streptokocker visade negativt men det togs även en odling som tar ett par dagar innan det är klart.

Alternativen nu för att hjälpa Ludvig är att antingen sätta en sond i näsan eller en knapp på magen för då slipper han svälja själv. Jag vet att sätta en sond i hans näsa vore en katastrof, vi har gjort det en gång tidigare när han var inlagd i Lund. Så nu hoppas vi så på att det är någon form av halsinfektion och att han kan bli hjälpt av antibiotika så vi slipper både sond och knapp.

Varför kan vi inte bara få lite lugn en längre period än ett par veckor???