I fredags ringde läkaren om Ludvigs besök där i måndags. Odlingen på halsprovet visade ju inget men hon sa att när hon tittade i hans hals i måndags så var den svullen och röd så vem vet, kanske det kan ha gjort att han har svårare att svälja. Vi väntar fortfarande på remissen från öronläkaren.
Ludvig är lite snuvig, känns inte som om hans förkylning vill bryta ut riktigt men han snyter sig lite varje dag, nyser lite och hostar lite. Han har fortfarande svårt att svälja så som han har gjort tidigare.
Hans sömn har blivit bättre (knappt att jag vågar skriva det), han somnar lite senare på kvällen, han lägger sig vid 20 och somnar vid 21,30-22 men han är inte lika gnällig och tjatig vid läggdags som han var innan. Nu behöver vi bara gå in och torka hans näsa kanske 5-10 gånger, tidigare var det var 10 minut så...sen sover han till allt mellan 5 och 8,30 så där är stor skillnad.
När det gäller maten har vi problem, det tar alldeles för lång tid för honom att äta, innan åt han tre smörgåsar till frukost, nu tar en smörgås lika lång tid som tre gjorde. Det verkar som om det ska skickas en remiss till en dietist som ska hjälpa oss att räkna ut hur mycket han behöver äta för att få i sig rätt mängd kalorier. Som det ser ut nu så tappar han i vikt och det känns inte så bra. Han behöver få i sig all mat han kan för att ha energi för att återhämta sig och för att orka med dagarna. Jag lagar mat på grädde, han får fet mjölk och yoghurt, tar lite extra smör på mackan, låter han dricka lite julmust istället för mineralvatten. Allt för att få in lite extra kalorier. Igår hällde jag i vispgrädde när jag gjorde potatismos till barnen, tror ni att den blev god :-)
Då kommer vi till den stora biten, det som tar den mesta tiden i vårt hem och det är hans tvång. Hans tvång avlöser varandra och just nu är det mycket med att dra upp munnen mot näsan för att känna om där är något snor, han drar i sina glasögon, han måste torka näsan/munnen och det är var femte minut (om vi har tur), är det något som stör honom så är det mer ofta än var femte minut, då hinner vi inte lägga ner pappret förrän det är dags igen. Vissa dagar är bättre än andra men...har vi otur så vissa dagar är det så mycket torkande så både läppar och näsa spricker. Att smörja in honom är en omöjlighet eftersom då måste vi torka direkt efter så det blir att vi får göra det när han har somnat. Det är mycket hans tvång som gör att det tar tid att äta och dricka.
Annars allmänt så är det bra, han vill leka mer, han försöker säga vad det är han vill, han busar mycket i sin snurrefåtölj, han sitter nästan aldrig i sin säng längre, han gillar att vara ute, han älskar att bada på Hab, vågar smaka nya saker (åt minimunkar när vi var i stan), han blir överlycklig när han får öppna sina adventskalendrar och han äter sin choklad från kalendern.
Det mest positiva som jag ser det är att han börjar få tillbaka sitt kontrollbehov. Kanske inte många andra som ser det positivt men jag ser det som att hans hjärna jobbar för fullt. Igår när han skulle ta på sig sin pyjamas så vägrade han, han skulle duscha (vi har hoppat över vissa kvällar ett tag nu för han har inte brytt sig) så det var bara att låta honom duscha. Därefter så tänkte pappa borsta hans tänder men se det gick inte, då sa han, inte tänderna utan pyjamas först. Allt måste göras i rätt ordning. Underbart, jag ser det bara positivt.
En annan sak är att han börjar busa med oss, när vi ska ta hans ögondroppar så tar han själv pipetten och försöker gömma den under våra tröjor :-)
Så många ljusglimtar i det annars djupa tragglandet. Det som är mest drygt är ju torkandet och att han muttrar mycket när han pratar så vi förstår inte allt han försöker säga och när vi inte förstår så händer det ganska ofta att det leder till ett utbrott.
Idag är det lucia och Ludvig tog faktiskt på sig tomterocken och mössan, hur stort är inte det??
Ser inte jätteglad ut på detta fotot men här ville han ta av sig och var inte alls glad när jag ville ta foto
Adventskalenderöppning
Hej vännen!
SvaraRaderaÖnskar jag hade lite energi jag kunde skicka dig, men även här är det tomt i förrådet! Har varit sjuk och haft feber i över 1 vecka och liksom du: fruktansvärt trött! Kommer jag på någon patentlösning ska jag skicka den till dig! :-)
Vi har lucia på dagis ikväll och det känns lite vemodigt eftersom det är Olivias 2:a och sista gång: nästa år är hon skolflicka! Otroligt!
Man kan inte se på Ludvig att det är nåt som är annorlunda för honom, han ser ut som vilken söt kille som helst! Skönt i och för sig även om jag förstår att man ofta måste förklara ett och annat för dem som inte vet (eller, egentligen måste man inte förklara någonting alls, det är ju upp till er, men du förstår kanske vad jag menar :-) ?)! Han låter också som vilken 6-åring som helst med sitt humör och sin bestämda vilja! Mitt i allt elände är det goda tecken tycker jag!
Hoppas du orkar med den uppbokade veckan och att torsdagen förblir ledig för dig! Krya på dig!
Kram,
Annika K