Idag efter frukosten så satte sig Ludvig i sin snurrefåtölj och drog ner skynket för den. Där sitter han ganska mycket nu och leker, skrattar och pratar. Drar upp skynket och sen snabbt ner igen. Han skrattade hysteriskt och rätt som det är hör vi, Se upp i backen. Denna mening kom helt klart och tydligt vilket är väldigt sällsynt igen för tillfället.
Igår var vi iväg på en skola och hälsade på. Har varit i kontakt med en särskolesamordnare, Ludvig får egentligen inte gå i särskola eftersom han räknas som normalbegåvad men eventuellt kan de göra på något sätt att han skrivs in i vanlig klass men kommer att vara med särskolan ett tag för att han ska känna på att komma hemifrån. Det Ludvig behöver nu är att komma hemifrån, att få slippa oss föräldrar, att återgå till ett någorlunda normalt liv med rutiner och det främsta, att få vara med andra barn.
Det kändes så bra när vi kom till skolan, läraren som vi pratade med var supertrevlig och tog sitt arbete på fullaste allvar och hade arbetat länge med barn med särskilda behov. Klassen vi var i, där var tre elever och sen hade de fritids på samma ställe. Det kändes så bra och vet ni vad som kändes allra bäst??? När vi kom in i klassrummet så flippade inte Ludvig ut. Han var helt lugn och satt och flinade lite och sa Nora Flink :-). Han drog inte undan handen när läraren tog den. Vi hade förberett honom om att vi skulle åka och hälsa på en skola och han protesterade inte det minsta.
Mer än så här kan jag inte skriva eftersom vi inte vet om det går att lösa, att han får vara där, vet inte om det finns någon plats till honom men vi håller våra tummar så hårt vi kan. Vem vet, detta kanske blir den bästa julklappen :-)
Ludvigs halsodling visade tyvärr ingenting. Han äter lite bättre men vi ser fortfarande att han har problem. Han säger också ofta nu att han har ont, men var han har ont får vi inte fram. Nu väntar vi på en remiss från öronkliniken och så får vi se vad de säger.
God morgon Madde!
SvaraRaderaSå tråkigt att de inte hittade nåt på odlingen, jag hade verkligen hoppats på det! Kan bara hoppas det finns nån annan förklaring som inte har med hans sjukdom att göra! Det har varit ett tufft år! Även jag känner att detta året bara varit ett år med det ena bakslaget efter det andra och det tycks aldrig ta slut! Igår fick jag brev från FSK där de skrev att de upptäckt att jag fått 500:- för mycket i 11 månader och nu vill de ha tillbaka pengarna eftersom de anser att jag skulle ha sett det! Hur skulle jag ha sett det när de själv inte såg det förrän nu? Ska man behöva göra deras jobb också när man gör allt annat man är skyldig att göra och hela tiden har kontakt med dem? Till detta ska då läggas att min man har en stor restskatt hängande över sig för att svenska staten anser att båten han varit på har "fel" flagga och då bör han skatta även i Sverige! Om några månader fyller jag 40, något jag bävar för och inte vill fira, så tanken har varit att vi ska resa långt bort då, men nu känns det som vi bara måste betala för andras misstag! Känns bisarrt att beklaga sig för dig, men ibland är livet väldigt jobbigt för många av oss oavsett vad orsakerna till det är! Nån julfrid finns inte alls, men jag hoppas den finns hos dig!
Stor kram,
Annika K
PS! Ikväll ska vi se Elton John! Konserten har inte fått bra receptioner i Göteborg så då tycker vi nog den är bra! :-)