Jag undrar så...

Har kommit in i en period igen där jag har så svårt att sova, tankarna snurrar, har så mycket funderingar över allt möjligt. Är rastlös och har svårt att sitta still, måste hända något hela tiden men är ändå så fruktansvärt trött men kan inte komma till ro.
Det är så många frågor i mitt huvud och det finns ingen som kan svara på dem, det blir bara spekulationer istället.

Jag undrar så???

• vad är det som rör sig i Ludvigs huvud
• hur mycket uppfattar han av vad vi säger till honom
• hur mycket är han medveten om vad som händer runt omkring honom
• hur kan han säga vissa ord så tydligt medan resten av det han "pratar" mest bara låter som rapparkalja
• kommer vi någonsin att få tillbaka honom till "vår planet" eller kommer han att leva i sin egen lilla värld för alltid
• hur kommer det sig att han reagerar på vissa saker som vi säger till honom och andra så bara "stänger" han av
• vad är det han tänker på när han skrattar så där hjärtligt, vi vill också veta vad han skrattar åt så vi kan skratta med honom. Vi skrattar ju automatiskt när han skrattar för hans hjärtliga skratt smittar av sig
• när skedde förändringarna egentligen, när tappade vi bort honom till det läget där vi är idag
• kunde vi ha gjort något annorlunda eller ännu hellre, kan vi göra på något annat sätt för att hämta hem honom

Inte nog med detta, en dag var det som om jag vaknade upp och undrade var tiden har tagit vägen. Hjälp, Nora har ju blivit så stor helt plötsligt. Trots att hon varit med oss hela tiden så har så mycket fokus legat på Ludvig att vi missat så mycket med henne. Tänk vilken stor tjej, ingen blöja, ingen napp, äter själv, sätter sig själv på toaletten, lägger upp mat själv, vill göra det mesta själv men blir ibland liten och vill ha hjälp med allt.
Samtidigt som vi vill att tiden ska gå så att vi kanske kan få tillbaks lite mer av vår gamla sociala lilla kille så vill vi att tiden ska gå lite långsammare så att vi hinner njuta mer av Noras barntid.