Telefonsamtal

Igår ringde de först från skolan, särskolesamordnaren. Vi hinner inte få ihop något möte innan jullovet och det är förståeligt med tanke på att det bara är knappt en vecka kvar till julafton. Efter lovet och alla helger så ska det kallas samman till ett möte och så ska vi se om vi kan hitta en bra lösning för Ludvig, hur mycket han kan vara med, var han ska vara och på vilka lektioner och sen är det väl tänkt att han ska testa om det är rätt plats för honom. Det känns bra även om vi vet att det inte är helt klart ännu, att det är där han ska vara men det som känns bra är att det är på gång.

Mitt i kvällsmaten ringde hans läkare för att höra om hur det gick här hemma. Han ska vara ledig nu i två veckor och ville kolla läget innan han gick på ledighet.
Vi pratade om att det känns som om det har blivit bättre med att svälja men att tvången tar över vid måltiderna. Läkarna hade pratat med öronläkaren och de sa att de kan inte se så mycket om sväljreflexerna utan att göra en svalgröntgen och det är inte det lättaste att göra på Ludvig så ju bättre han hinner bli innan vi får en remiss dit desto mindre angeläget är det att göra den enligt Ludvigs läkare och det känns bra. Annars frågade han om vi såg några andra förändringar, om det var bättre eller sämre. Vi ser inte så mycket förändringar just nu, visst där kommer en del klara ord, han kastar inte saker han får i sina händer vilket han gjorde tidigare så det kan väl kallas framsteg. Det viktiga här är att det inte sker försämringar.
En liten försämring ser vi dock och det är att hans högerben inte hänger med riktigt som det ska, vad det beror på vet vi inte men vi avvaktar och ser vad som händer. Kanske det är kylan som gör att han stelnar till lite mer.
Det kändes skönt att höra från läkaren nu innan juluppehållet och han sa att om det är något så kan avdelningen alltid söka honom om det är något akut.