måndag 31 januari 2011

Ibland kan det bli för mycket

Igår packade vi ihop saker och åkte hemifrån efter lunch, vid ett tiden. Jag lämnade av barnen och Kristian hos mina föräldrar och själv gick jag iväg på ett informationsmöte på SRF Malmö. De hade bjudit in alla som blivit medlemmar det senaste året.
Mötet gav väl inte mig så värst mycket, medelåldern var nog 70 och vad har Ludvig gemensamt med dem?
Det finns inte så många synskadade barn och ungdomar i Malmö men några stycken är medlemmar men inte så pass att det finns underlag för att ha några aktiviteter i Malmö föreningen. Jag fick i varje fall tips om att om jag fick kontakt med andra synskadade så fanns det alltid möjlighet att utnyttja lokalerna i Malmö om vi kom på någon aktivitet. Annars har SRF Skåne lite aktiviteter för barn och ungdomar så jag får hålla utkik där istället.
Medan jag var där så åkte barnen med morfar och pappa till Sibbarb och njöt av det underbara vädret, de var nog ute i närmre två timmar. Vi har låtit Ludvig hålla i sin rullstol och gå med den, han är grymt duktig på att gå när han kör den så den fick följa med på utflykten igår. De var nere vid vattnet och tittade och sen lekte de på en lekplats.




Vi möttes upp hemma hos mormor&morfar sen och åt middag där. Det gick bra en stund där men sen tröttnade Ludvig och var helt hysterisk.
Om vi ska ta fram det positiva med att han blev trött på att vara där var då att han sa, jag vill hem, tycker jag detta är roligt, vill jag leka...
Det kommer fler och fler ord, ord som sätts ihop till meningar. Han är grym och han kämpar så med att få fram det han vill.
Idag har jag hört flera gånger när han har frågat efter vissa saker när han har lekt, kuvösen, ambulansen med bagageluckan, patienten, lyssnardoktorn, hjälmen osv.
Igår däckade han redan klockan nio på kvällen, han brukar ju inte somna före elva så...jag sa till Kristian, vi får väl vara beredda på att han vaknar vid fyra. Jag hörde hur han började grymta till och tittade på klockan, puh inte mer än 2.49. Så idag är det en ganska dryg dag men ändå en ganska pigg Ludvig som vill leka i massor. Ska bli spännande att se när han somnar ikväll.

Vad vi lärde oss av denna söndag är att fem timmar hemifrån är alldeles för mycket för Ludvigs skull för tillfället. Men man måste våga testa för att få veta.

3 kommentarer:

  1. Tycker ni är så grymma som testar, utmanar och provar. Allt detta engagemang som leder till att Ludvig utvecklas. Heja, heja!!!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Fantastiska bilder! Jag var också ute och promenerade i ett par timmar med min mamma medan Olivia var hos en kompis och Winston var med morfar! Underbart väder! Gäller att njuta dessa dagar, nu är det ju grått och trist igen!
    Som du skrev: det gäller att prova sig fram för att hitta den modell som passar just er bäst! Ludvig är ju duktig som säger ifrån när han inte vill även om det alltid är en övervägning där också hur mycket man ska låta dem bestämma!

    Hoppas ni får en skön vecka! Min man kommer hem igen imorgon, så förhoppningsvis blir mitt liv lite lugnare framöver!

    Stor kram,
    Annika K

    SvaraRadera
  3. Hej Madde!
    Jag läser allt du skriver, men har varit dålig på att kommentera.
    När jag läste ditt förra inlägg om din tveksamhet till särskola så förstår jag dig till fullo. Jag har hittills aldrig mött någon förälder som jublat. Däremot har jag mött överlyckliga föräldrar efter tag. Liten grupp, undervisning baserad på barnets förmåga och mognad, specialutbildad personal. Fantastiskt!
    Jag minns särskilt en liten flicka som grät sig igenom första terminen. Föräldrarna ville inte acceptera särskola. Efter ett besök i den lilla gruppen godkände de flytten.
    Den lilla ledsna tösen förvandlades till en glad en som längtade till skolan.
    Det kommer att gå jättebra för Ludvig, hoppas och tror
    Marianne

    SvaraRadera