Det blev en okej stämpel

Idag var sista hektiska dagen för Ludvig denna veckan och det är skönt att det är över nu och att det är sommaruppehåll. Idag var vi hos endokrinologen som har koll på Ludvigs addisson, en fantastisk läkare som är så mån om sina patienter.
Han hade bara positiva saker att säga om Ludvig, hans viktkurva såg superbra ut och hans längdkurva såg lika bra ut. Han har gjort ett stort steg på båda kurvorna och han sa att med tanke på allt som Ludvig har gått igenom så växer han jättebra. Inga prover behövdes tas och han låg inom ramen på rätt dosering med sin kortison. Vi har lite fria händer att reglera den om vi ser att han behöver det eftersom han ligger i lägsta laget men som vi ser på honom nu så är det precis lagom. Vi märkte skillnad när vi ökade hans dos tidigt i våras, han blev mer tillfreds med allt så vi märker snabbt om han behöver mer kortison.
Nästa besök hos honom är om ett halvår om inget händer innan dess.

Ludvig satt och pratade om sjukhusmössa i bilen, detta visar än en gång rädslan för att sövas och det kvittade att vi sa att han inte skulle sövas men...till slut märkte han att det inte var någon sövning idag. Han pratade även om farfar Johan och att han var gammal :-), vem som först skulle upp till molnen. Det snurrar nog väldigt mycket i hans lilla huvud för tillfället. Önskar så att vi kunde hjälpa honom att få ut allt det som snurrar hos honom.
I eftermiddags var han med avlösaren och de var hemma hos henne, när de skulle hem protesterade han för han ville stanna där :-) Bra betyg för avlösaren, kanske lite sämre för oss föräldrar men det bjuder vi på. Det känns skönt att han trivs med henne.

Igår var Ludvig först och badade med sjukgymnasten och där gjorde han nya saker i vattnet. Han har utvecklats jättemycket i vattnet och han vågar så mycket mer än vad han gjorde när han började i januari. Direkt efter badet åkte vi till ortopeden för att få utprovat ortopediska skor för att se om de kan hjälpa honom att gå lite bättre, så han slipper snubbla över sina fötter/skor. Han gillade inte alls att komma in på ortopeden för att det luktade nog för mycket sjukhus för hans näsa men det gick bra när vi till slut kom in på ett rum och han märkte att de bara skulle mäta och känna på hans fötter och ben. Ännu gladare blev han när vi blev utsläppta och fick gå till bilen.