Som jag skrev i tidigare inlägg så ser vi förändringar på Ludvig igen, både positiva och säkert negativa också.
Han är som sagt klarare i talet, vill vara mycket för sig själv, sover själv på sitt rum och lyssnar på vad vi säger när vi tar på hans öra och säger lyssna (gäller då att ha brutit det han själv pratar om och det beror på vem som pratar med honom).
Det som oroade mig i fredags var att han sover så lite och att han vill vara själv så mycket. Han trivs bäst på sitt rum i sin nya stol från Ikea där han kan gömma sig.
Jag skickade ett sms till vår psykolog och ställde lite frågor, så här skrev jag:
En liten fråga om hans nuvarande beteende. Han sover bra men vaknar vid fyra och ligger och pratar och skrattar ett par timmar, sen slumrar han till någon timme. Han är inte så sluddrig i sitt tal för tillfället men han drar sig undan mycket och vill "leka" själv med sina nallar i sin nya kojstol. Ska vi låta honom vara eller ska vi försöka gå in och "leka" med honom.
Svaret blev då: Ge honom mycket egen tid tid och bestäm en stund varje dag då han ska umgås eller göra något med er eller med någon annan. Han behöver mycket vila nu om han ska orka med hösten. Att han vaknar på natten står för att han har mycket som ska bearbetas.
Säkert självklara saker för vissa men det kändes skönt att få det bekräftat av någon som vet hur Ludvig är och vad han har genomgått.
Visst känns det hemskt att han ska vara så mycket själv men om det är det som han behöver så får han vara det. Kristian gick in till honom i fredags eftermiddag och frågade om de skulle leka och så började han ta fram lego och då blev han så arg för att han blev störd i sin "lek" i stolen.
Han pratar massor med sig själv och skrattar i läge som vi inte har en aning om vad det är han skrattar åt. Undrar så vad han tänker på eller vad han ser inom sig. En annan sak som jag har tänkt på är, undrar om han får några svar alla gånger han pratar med sig själv, är där någon i hans huvud som svarar, hör han röster eller väntar han bara på sina egna svar?
Tänk om någon kunde berätta för oss eller ännu bättre, tänk om han själv kunde svara vad det är som sker och hur han känner det. Det blir rena gissningsleken för oss...
Tar han skada av att prata med sig själv, tror han att vi är där och lyssnar på honom, tror han att vi svarar honom?
En positiv sak är i varje fall är att han inte blir så extremt arg så ofta längre, visst händer det men det är mycket mer sällan nu.
En stor del är nog ren och skär trots just nu också, helst när det gäller beteendet som kommer när han inte får som han vill eller när inte rätt mat serveras...Det är väl så det ska vara eller???
Nu är det dags för grillning, tur att jag redan har förberett allt, det är bara dukningen kvar och maken står vid grillen :-)
Kommer ett inlägg senare om helgens aktiviteter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar