Självkänsla

Det är så viktigt att få fram Ludvigs självkänsla, ja även att få tillbaka den grymt goda självkänslan han hade innan transplantationen och när han hade så många fler förmågor.

Igår pratade han ganska mycket om trappan och att han tyckte det var läskigt att gå nerför trappan men han går aldrig i den själv utan vi håller han i ena handen och han håller i räcket med andra. I morse när vi skulle gå ner så sa han, det är bättre att kasa ner, att sitta på rumpan och ta sig ner och det gjorde han. Vilken kick, han klarade det själv och stod och applåderade åt sig själv för att han hade klarat det själv. Att själv komma på lösningar tycker jag han börjar bli bättre och bättre på.

Härom morgonen när vi borstade tänderna så var det samma sak där, han ville testa borsta själv och han fick tandborsten och borstade. (Jag tog det sista sen) När han var klar så sa han, jag klarade det själv, kan jag allting själv nu? Jag kan allting nu, kan jag det och jag svarade visst kan du det och åter igen så applåderade han åt sig själv.

Samma sak idag när vi var i badet så klarade han sig så bra själv och alla dessa bitar måste stärka hans självkänsla/självförtroende.

När han nyser och snoret det yr då vill han ha papper och själv snyta sig. Oftast går det på rutin att vi tar det men då kan han bli sur för han kan själv. Visst att det ibland hamnar på kinden eller kläderna men vem bryr sig, det är bara att torka bort det och kläderna går ju att tvätta. Varje liten sak han vill göra själv måste vi greppa för att peppa honom att han klarar det mesta.

Jag berättade vissa saker för specialpedagogen och hon var imponerad över att han själv finner ut lösningar till sina problem. Visst att det kan ta tid men efter ett tag så kommer de.
När jag berättade för henne om pilatesbollen igår, att han använde den som stöd när han gick och att han klarade av att gå in genom dörrarna och att han tog sig mellan rummen med hjälp av den då pratade vi om att ev träffa sjukgymnasten till hösten och ev prova ut en rollator. Kanske att han med hjälp av den vågar ta sig fram lite mer själv och då blir han mer självständig. Kan vara värt ett försök!

Imorgon ska Nora till dagis och jag och Ludvig får besök av Carina och Pontus. Nora har bara två dagar kvar på dagis och sen ska hon vara ledig från dagis i fem veckor.
På fredag ska jag och Ludvig gå bort till dagis till mellanmål för då ska de fira av de blivande skolbarnen (de som är kvar). Tänk så snabbt tiden har gått, det är redan dags för plutten att börja skolan.

Nu kallar soffan, ha en skön kväll!