Skön dag-trots allt

Natten var fruktansvärd, Ludvig vaknade klockan två och kunde absolut inte somna om. Han låg och pratade med sina nallar och tjatade om att det var stopp i näsan. Jag kan inte alls sova när han håller på så här men det kunde Kristian så det slutade med att Ludvig låg och pratade med sina nallar om livets alla saker och Kristian snarkade så det ekade i rummet. När klockan var 4.45 gick jag ner och stoppade i en maskin tvätt i torktumlaren och sen funderade jag på om jag skulle tömma diskmaskinen eller om jag skulle vila på soffan här nere, det blev det sista :-)
Ludvig somnade nog vid 5.30 och sen vaknade han igen strax efter åtta.

Vi hade bestämt att vi skulle åka till stranden om vädret var bra och det var det ju förutom att det blåste nått otroligt. Strax efter tio satt vi i bilen och körde till stranden där vi mötte upp mormor och morfar. Ni skulle ha sett Ludvig när han insåg vart vi var, det går inte att beskriva. Vi vet inte om han har sett, hört eller luktat var vi var men hela han skuttade av glädje. Han sträckte ner handen för att känna på underlaget och sa att nu är vi snart där...så han knäppte av sig sina skor och gick men då tappade han så klart dem men det var nog hans tanke. Han ville gå barfota, han som knappt vill släppa sina strumpor :-)
Barnen badade med morfar och Ludvig blev helt vild när han kom i vattnet. Morfar hade gummibåten med sig, den som de hade på Mallorca för två år sen och den kände han igen direkt när han satte sig i den, händerna på ratten :-)
Vi stannade knappt två timmar på stranden, Ludvig får ju inte vistas för mycket i solen pga sina mediciner och sin transplantation så han får se ut som ett spöke ett par somrar nu, men vem bryr sig, han är här hos oss.



När vi kom hem så kom farbror Jörgen och kusinerna på besök. Ludvig var inte på sitt bästa humör med tanke på sin sömnbrist men Nora uppskattade besöket desto mer. Tänk vilka idoler, dessa stora kusiner :-)

På eftermiddagen så badade Ludvig i poolen och tyckte livet var toppen, när jag ser honom i vattnet så känns det som om han tycker livet är på topp och det är så härligt att se.


Igår var jag på vårdcentralen för nu är det nog jag som är på väg in i en stor svacka och det har satt sig på min mage så nu fick jag en remiss på en massa prover som ska tas på måndag. Bl a struma prover (fick struma efter graviditeten med Ludvig), järn, lever, njurar och en hel massa andra prover. Känns ganska bra att kolla upp det även om jag tror mycket på att min mage är stressad. Det är kanske inte så konstigt, det har varit ett ganska konstigt år detta sista år.
Jag tror som Annette skrev i ett sms till mig, vi repar oss, starkt virke är vi :-) Vad för val har vi??
På tisdag ska jag och Ludvig eventuellt träffa ytterligare en familj där ALD fanns, tyvärr måste jag skriva fanns för killen där finns inte längre, han fick aldrig en chans till en BMT. Ska bli spännande att träffa familjen i verkligheten, har bara haft kontakt med mamman via facebook.
Imorgon väntar en ny spännande dag, först ett par timmar på stranden, sen hem och äta lite lunch för att sen åka iväg på fyra års kalas.

Om jag inte uppdaterar bloggen varje dag så är det för att jag orkar inte alltid längre, det känns som det är någon som har tagit min energi, så snälla om någon hittar den någonstans så var snäll och ge tillbaka den, jag behöver den så mycket just nu :-) Annette, dina ord om starkt virke, det är mitt mantra nu :-)

Ha en fortsatt skön helg!