Bra dag även idag

Nora har varit på dagis idag och Kristian har jobbat så det har bara varit jag och Ludvig hemma. Inga besök inbokade idag så det har varit så lugnt här idag. Imorgon är det dags för specialpedagog och psykolog.

Även idag har han suttit mycket på sitt rum men idag har där kommit ytterligare hela meningar och fler ord. Han blev arg idag när han behövde hjälp med att få på sina kläder och det kan man väl tolka positivt, viljan är på väg tillbaks.

Idag vid mellanmål så sa jag när jag var på väg upp för trappan, Ludvig ska vi äta lite mellanmål och då såg jag att han sträckte upp sin arm och började resa sig från sängen och det tar vi också som positivt, att han börjar uppfatta sakerna snabbare igen.

När vi var och lämnade Nora på dagis idag så kom det ett par flickor från Ludvigs gamla avdelning. Det första de frågar är, är Ludvig helt blind nu och jag svara ja det är han, då går en flicka fram till honom och tittar rakt upp i ansiktet på honom. Jag säger, du måste ta på hans hand eller arm och säga hej, det är...så hon tog på hans arm. När vi då börjar gå igen så säger hon, Ludvig kan inte prata längre...jag svarar henne, jodå det kan han.
Varför skriver jag detta? Jo för att när vi sen satt och åt lunch så sa Ludvig, jag kan prata, kan jag prata??? Det gör ganska ont att höra att han är så medveten om så mycket men han kan inte ge svar på tal direkt utan det kommer senare. Det kanske inte hade med hennes kommentar att göra men det är första gången som han säger detta, jag kan prata...

Svar till Eva från igår, vi är fullt medvetna om att det kommer att bli steg bak igen, har blivit det förr och det kommer snart igen. Önskar att man kunde underlätta bakslagen på något sätt men...ska tänka som du skrev, dansa sig fram för det lät så fint :-)
Tack för fina kommentaren, som sagt jag blir så glad för feedbacken men det vet ni ju redan :-)
Nästa vecka ska vi tillbaka till Lund på återkontroll och då ska de ta prover och vaccinera honom och det betyder att vi måste sätta på Emlaplåster och då förstår han vad han ska göra. I början av oktober så har vi fått tid för magnetröntgen på hjärnan och då ska han sövas, vilket är en stor ångest för honom med tanke på vad han sa för ett tag sedan, ska sövas, ska inte vakna igen.
Så stegen bak kommer fortare än vad vi kan ana. Har tagit upp det som fråga till psykologen, kanske det kan finnas något som vi kan göra för att förhindra något steg bakåt men...

Just nu lever vi på stegen fram och det visar än en gång att det var rätt beslut, att han ska vara hemma och återhämta sig.

Nu är det dags för lite partiledardebatt och sen är det nog dags att sova lite.

Godnatt!