Det händer inte så mycket nya saker här hemma för tillfället, alla dagar ser ungefär detsamma ut.
I tisdags var vi på Hab och Ludvig påbörjade det han alltid gör där, att bygga tornet. Han brukar bygga upp det med 15-18 klossar men i tisdags tog han tre och räknade dem och sen började han packa ihop dem. Därefter var det dags för kistorna och han brukar skratta hysteriskt när han öppnar sista och hittar figurerna och detta brukar han göra två, tre gånger men då gjorde han bara det en gång. Än en gång visar han att hjärnan är med, hur smart han är...för han vet att när han har gjort sina saker får vi åka hem så om han då skyndar sig att göra det kommer han fortare hem...
Efter lunch kom psykologen hit och de busade glatt uppe på Ludvigs rum, han sitter i sin säng och hon sitter på golvet framför och hon sa nu senast att denna gången kunde de fortsätta prata om det som de slutade med förra gången. Det handlar inte om många sekunder som han kan hålla fokus på ett samtalsämne men dock att vi kan få lite respons.
Igår var det dags för bad på Hab och Kristian tog med honom men de kom inte ens ut i badet för Ludvig vägrade och skrek, slog och rev sig själv så det var bara att ta på kläderna igen och gå och möta mig och Nora på Mobilia. Vi passade på att gå där medan de var på Hab så nu har vi fixat Noras vinterskor. Vi hämtade även ut resten av böckerna som vi hade beställt till Ludvig.
Idag bär det av till Hab igen och idag ska Nora få följa med för att se vad det är Ludvig gör där, det är många frågor hos en liten nyfiken tjej :-) så idag ska hon få svaren.
Ha en bra dag!
Hej vännen!
SvaraRaderaPrecis innan jag läste din blogg, läste jag min väninnas blogg! Hon bär på en dödlig sjukdom och orkar inte ens skriva varje dag (hon kan inte skriva själv så hennes assistenter gör det åt henne - hon har 3 st för att få hjälp dygnet runt). Det är med stor sorg jag tänker på hur livet kan förändras så radikalt från en dag till en annan och inget blir sig någonsin likt igen! Jag blir också arg på mig själv för att man går här och skäller samt gnäller över saker som i jämförelse inte är någonting!
Förstår att det inte riktigt går att planera dagarna eftersom ni aldrig vet vilket humör Ludvig är på eller var han befinner sig mentalt den dagen, men jag hoppas och tror att även det har sin tid! Tänk om man kunde få krypa innanför skalet på honom och känna/uppfatta allt så som han gör! Vilken tapper kille han är! Hans barndom liknar inte många andras, men han är ändå lyckligt lottad som har föräldrar som ger honom så mycket kärlek, tröst och upplevelser! Det betyder mer för honom än något annat!
Kram,
Annika K