Vilket steg idag, jag kan bara säga, wow vilken kille...

Idag tjafsade jag inte om vilken skjorta Ludvig skulle ha på sig :-) och tänk så mycket smidigare morgonen gick. Han är själv så medveten nu att direkt efter frukosten så tar vi på kläderna så han tar sig fram till kanten av soffan, klappar på kinden och säger tänk, tänk och så börjar han ta av sin pyjamas. Hur stort är inte det???
Vi gick och lämnade Nora på dagis och visst var det protester när han skulle ha på sin mössa men några dagar till så har han nog förstått att det är ett ont måste.

När vi kom hem så satt han som vanligt i sin säng och jag tog itu med pappershögen som jag började med igår. Det är ganska många ansökningar och papper och mycket som ska dokumenteras.
Jag gick in efter en stund till honom och så pratade jag lite med honom och busade, då säger han bort, bort och så försöker han knuffa bort mig men skrattar hysteriskt. Jag sa på skoj, säg inte bort till mamma för då brottar jag ner dig och så skrattade han ännu mer. Jag tog min hand mot honom och varje gång sa han bort men ändå så sökte han min hand och det var så kul för annars brukar han mena när han puttar bort en.

Nu innan kvällsmaten så gick Kristian omkring med honom här nere och så släppte han taget om Ludvig och han tog ett par steg själv. Efter maten när jag skulle gå in med honom så gjorde vi likadant, jag gick framför honom och han gick några trevande steg och sen lyste hela han upp av stolthet och sa, jag kan gå, gå själv <3 vilken kille han är. Nu ser vi små, ytterst små framsteg men de gör att vi orkar lite till, att kämpa och traggla ytterligare för det visar ju att det ger resultat.
Även språkmässigt ser vi framsteg, han börjar sätta ord på att det är jag som vill, jag som är, jag som behöver och inte bara ett ord som han har sagt innan. Som exempel, törstig, hungrig, kissig utan nu är det, jag är törstig osv.
Att sitta i sängen ser vi ge resultat, han sitter och ljudar fram orden till de blir rätt. När han sen säger ord eller kortare meningar så är det väldigt långsamt men det kommer fram ord och hur underbart är inte det???
Idag kämpade han med ett ord i flera minuter och det var operation så fortfarande är det mycket bearbetning av sjukhustiden.

Säger det igen, han är vår kämpe och han är grym bara han får sin tid och han får göra saker på sitt sätt. Dessa dagar ger oss så mycket energi att fortsätta vår kamp.