Inget bad idag

Psykologen var här i morse och la märke till hur snorig Ludvig var. Han har varit så ett antal veckor nu men hon frågade om vi verkligen skulle åka och bada med honom idag. Hmm, kanske inte det bästa att åka och bada i bassäng med en massa andra barn då.
Hon spelade in Ludvig idag på en bandspelare och sen fick han höra sig själv och då blev han helt tyst och blicken stannade och han satt och lyssnade en kort stund innan han började härja igen.

Tack alla ni fina människor därute som gav så fina kommentarer igår, ni ger mig verkligen lite extra energi när det känns som tyngst.

Vi har pratat mycket här idag om läget och hur det var när vi var inlagda i Lund. Vi hade ju faktiskt en period efter isoleringen där han betedde sig minst sagt annorlunda, där han bara höll sig i sängen eller i soffan på rummet. Det tog ganska lång tid innan han reparerade sig från det, ett bra tag efter att vi kommit hem. När han väl återhämtade sig så hamnade vi på sjukhuset igen och då backade vi lite igen. När han väl hade hämtat sig någorlunda och vi kunde nå honom något sånär och han pratade ganska klart periodvis, vad hände då??? Jo det är väl där i den vevan hans syn försvann helt och hållet så är det konstigt att han vill tillbringa sin tid i sängen?
Hur gör vi själv som personer när vi är sjuka eller mår dåligt, vill inte vi då helst av allt försvinna ner i våra sängar? Vill vi att någon ska komma och dra och slita i oss, vill vi att någon kommer och pratar med oss hela tiden?
Vi låter honom hållas, han får tillbringa sin tid i sängen ett litet tag för någon gång måste han bli trött på det och han har tagit sig upp förr och han kommer igen.
Han mår bra i sängen och han bearbetar så mycket där, ni skulle bara höra hur han pratar och det kommer allt fler ord för varje dag som går.
Vi har superbra personal i vårt team som kämpar med och för honom så vi kommer säkert att finna ut någon eller några aktiviteter som han gillar.

Tack än en gång för er uppmuntran!