Annandag jul

Jag undrar så var dagarna tar vägen, vi gör inget speciellt men ändå så bara försvinner dagarna.
Igår kom grannarna in och åt middag och Ludvig var på topp, han skrattade, busade och de sa att det nästan var som den gamla Ludvig. Helst när det gällde hans pratande för igår så pratade han på precis som förr. Enda skillnaden då och nu var att han inte riktigt är med när andra pratar men det var en supertrevlig kväll. Problemet kom sen, sen när han skulle i säng för vad hände då? Jo då hamnade han i sina mantran och kunde inte alls komma till ro för att sova. Det slutade med att vi fick ge honom en sömntablett och ett bra tag senare somnade han. Tror då ( egen teori) att alla intryck under kvällen, alla ljud och synintryck gjorde att det blev för mycket i hans hjärna och när han då la sig ner och skulle sova då blev det väldigt snurrigt och hans huvud kunde inte sortera allt och stänga av.
Natten gick okej, han vaknade ett par gånger och sen klockan halv åtta steg han upp och då sa han själv att han var pigg. Det brukar han inte säga, han satte sig och tittade lite på tv men strax efter så ville han in på sitt rum och leka.

Kristian och Nora åkte iväg efter lunch för att tvätta bilen, slänga skräp efter julen och sen hälsa på hos farmor och farfar för dit skulle Kristians kusin med familj från Småland komma.
Då passade jag på att ta Ludvig med mig ut och cykla lite. Tänk, på sensommar/höst då var Ludvig så nära på att lära sig cykla utan stödhjul och nu har vi fått sätta på stödhjulen igen och det är svårt ändå för honom att cykla. Jag fick påminna honom ett antal gånger på att han måste trampa för att komma någonstans, han har svårt att styra, det hände att han hamnade i buskarna och på gräset ett antal gånger. Tur att vi har en pinne baktill på cykeln så att vi kan hålla honom och hjälpa honom. Det gick ganska okej ändå, vi cyklade en runda och sen stannade vi vid en lekplats och Ludvig klättrade upp på en klätterställning och åkte rutschkanan ner, sen gick han lite balansgång (då med min hjälp) och så gungade han. Efter det så tog vi cykeln och cyklade hem igen. Trodde han ville leka lite i trädgården men det var inte hans tanke, han frös faktiskt :-) så vi gick in i stället. Hans avkoppling då blev att sitta i soffan och titta på en film och nu sitter han och leker med sin julklapp, det stora paketet med vägarbetet i lego. Vi hade lovat att han skulle få det när han kom ut från sjukhuset och då passade det ju bra nu i julklapp. Ni skulle sett hans min när han packade upp det stora paketet, hela han "skuttade" av glädje. Inte för att smålego är det bästa för en pojke som har svårt med motoriken men det är svårt att förklara för honom att det är bättre med det stora legot. Alla andra femåringar leker ju med smålego och det var det sista han gjorde på dagis också. Tror han har svårt att acceptera att han inte klarar lika mycket nu som för bara några månader sen. Kan vara bra för då kämpar han kanske lite extra för att klara det.
Ett framsteg idag var att när vi skulle ut så när jag hjälpte honom på med overallen så drog han själv upp dragkedjan och likadant när vi kom hem så drog han ner den och tog ut armarna själv. Ett jättestort steg i rätt riktning :-)
Vi märker tydligt nu att det finns bra dagar, bättre dagar och riktigt dåliga dagar när det gäller syn, hörsel, humör och motorik. Nu ska vi bara hitta en balans för att kunna hjälpa honom när det är lite sämre dagar.
Det är ett väl använt ord inom vården, balans. Något som är lätt att säga men svårt att hitta.

Nu väntar vi hem Kristian och Nora och sen kommer Patrik hit för att äta middag. Ugnsstekt tupp, potatis, sås, brysselkål och rödkål. Riktig söndagsmiddag så här en lördag :-)